The Mortal Instruments – filmen

Det är äntligen Film-Fredag igen och denna gången har jag sett The Mortal Instruments: Stad av skuggor (*kollar upp att filmen verkligen heter så*). Som flera av er kanske vet så tycker jag mycket om denna bokserie och har länge velat se denna film. Lite backgroundstory är att när jag ville sätta på den hos några kompisar (skrek när jag såg att min vän hade den i sin tv (skrek sen igen när jag upptäckte att en annan vän till mig hade den på dvd, utan att jag visste) så blev en av mina vänner så sugen att hon ville läsa boken först. Vilket jag ju inte kan säga nej till (läs detta inlägget). Men nu har vi sett den iaf och detta skulle jag nu då vilja dela med er.

Och om du inte har sett eller läst The Mortal Instruments kanske du inte fattar nånting här och kanske gör du inte heller det om du läst. Men ta det lugnt, om du tar dig igenom inlägget kommer en sammanfattning på slutet där jag försöker få det mer konkret och generellt. Måste bara få bräka ur mig allt annat också. peace

Okej, jag älskar böckerna. Men inte filmen. Faktiskt så blev jag lite besviken. Here is why. Det är ett år sen jag läste första boken så helt ärligt börjar minnet svacka om vad som faktiskt hände i den. Handlingen har ju utvecklats en del sen dess… Men min tidigare nämnda vän som då läst böckerna nyligare än jag fick utstå ett antal frågor om ”det där verkligen hände i första boken??”. För ärligt talat så blev jag lite förvirrad. Nu i efterhand minns jag inte exakt vad vi kom fram till. Kanske var det bara vi som blandat ihop böckerna.

För att gå vidare var det inte bara frågan om vissa saker verkligen var med i första boken som gjorde att jag blev lite ledsen över handlingen i filmen. Okej ja, ja vet att boken är lång och att det är svårt att få med allt men det saknas ju så mycket känns det som. Och så var det som att saker hände alldeles för fort och vid fel tillfälle, vilket jag helt ärligt inte vet om de gjorde men det kändes så. (Detta handlar ju om känslor.)  (Vi som läst boken påpekade ofta ”Va? Så var det ju inte” ”Det där är inte med i boken” ”Nu fattas det det där” såå sorry for dat mina vänner som inte läst boken men som delade filmupplevelsen med oss.) Om jag tolkade dessa olästa vänners ytterst oklara och förvirrade uttryck så hängde de inte riktigt med i vad som hände. Vilket inte kan klassas som positivt.

Mina personliga favoritscener från bok ett (heh hela serien hittills faktiskt) var t.ex. borttagna. Helt ärligt hade jag pratat om dem ungefär hela kvällen och en annan kväll när vi pratade om att se filmen och hur mycket jag längtat efter att få se dem filmatiserade och inte bara in my head. Men de fanns inte med. Vilket resulterade i att jag pratade ytterligare en livstid om hur besviken jag var över att de inte var med. Tänker inte skriva ut exakt vilka de var men de handlade om kärlek, demongift och möten mellan olika personer. Lite romantisk är jag faktiskt.

En grej som jag redan innan visste att jag skulle bli besviken på är att jag inte riktigt tycker att karaktärerna ser ut som jag tänkt mig. Detta är förstås  en mycket personlig åsikt som inte är ett dugg objektiv och jag vet inte ens om det var en nödvändig åsikt att föra fram så, no hate please. En kan ju förstås inte räkna med att ha prickat in dem exakt i ett utseende som stämmer med filmen, jag vet det. Jace (Jamie Campbell Bower) (inget ont om honom!!) är en person som inte ser ut som jag tänkt. (även om han ska vara tuff och ha långt blont hår- vilket ju stämmer in, så blev det inte helt rätt för mig ändå.) Men därför är jag väldigt glad att jag skaffat mig min egna bild genom böckerna.  (Återigen referens till inlägget Boken först)

Okej. La sammanfattning. Jag tycker inte att filmen fixar handlingen så bra. Det är nog dess största problem enligt mig. Jag tycker att den tappar mycket där, det är svårt att hänga med och därmed blir det inte intressant eller spännande. Jag vet inte om jag skulle rekommendera denna film. Om en läst boken så ökar nog chansen att hänga med, men också att bli besviken om en inte tycker att handlingen eller personer stämde in i ens egna uppfattning. Vilket är fullt förståeligt. I övrigt tycker jag inte att filmen är dåligt gjord, demonerna äcklar mig och skådespelet är inte dåligt. Men tyvärr var det inte den storslagna upplevelse jag hade väntat mig. Tack och gonatt.

Det finns ju även en serie på Netflix som jag känner att jag måste passa på att nämna här. Shadowhunters heter den. Jag hade tänkt kolla på denna men så läste jag att någon tyckt att den stämde in ännu sämre på boken än vad filmen gjorde så jag hoppar nog den för min egen skull.

Så, det var mina åsikter. Nu vill jag gärna höra dina! För det första, stämde filmen och boken in handlingsmässigt? Saknade du några scener? Hängde du med i handlingen? Vad tyckte du om karaktärernas utseende jämfört med ditt huvuds uppfattning? Om du inte har sett filmen, vill du göra det? Och sist men inte minst, har du läst sista boken? (Jag gör det nu.) Ett fint litet frågeformulär där va 😉

Åh, glömde nästan. Ska ju som vanligt länka en trailer också. En sekund bara. här har vi den, finns såklart flera olika, feel free to utforska trailer världen.

Hoppas att du fått ut något vettigt ur detta något röriga och flummiga inlägget.

Goodbye kompisar ❤

 

Annonser

Recension: Djupa Ro

-David och Ludde rensar fisk i Norge när de får reda på att deras  vän Jonathan är död. De åker hem till det lilla samhället Ingelstad för att gå på begravningen. Där återförenas de med sina vänner, Tove och Paula.-

Jag gillar Djupa Ro. Jag gillar språket, som inte känns jobbigt trotts det jobbiga ämnet ung död. Jag gillar karaktärerna och deras tankar. Jag gillar omslaget. Jag gillar att mina tankar dras till boken och att jag vill fortsätta in i historien. Jag gillar helheten i boken. Rekommenderas!

20160725_103227

Titel: Djupa Ro
Författare: Lisa Bjärbo
Serie:
Sidor: 265
Originalspråk: Svenska
Finns bl.a på: BokusAdlibriscdon

Vad tyckte du om denna?

Recension: Tretton skäl varför

Igår kväll (13/7, skriver detta i förväg :)) ) läste jag ut Tretton skäl varför. Nu ska jag försöka skriva om boken. Jag vet inte riktigt vad jag tycker men vi får försöka reda ut det tillsammans. Vi börjar med handlingen, som jag har lånat från Bokus.

-När Clay Jensen kommer hem från skolan hittar han ett underligt paket på verandan. Paketet innehåller flera kassettband – alla inspelade av Hannah Baker, hans klasskamrat och stora kärlek som begått självmord bara två veckor tidigare. På bandet berättar Hannah att det finns tretton skäl till att hon bestämt sig för att avsluta sitt liv. Clay är en av anledningarna – och om han lyssnar, kommer han få reda på varför. Clay spelar upp banden och hör Hannahs röst. Via ljudet som strömmar genom högtalarna blir han varse Hannahs upplevelser och hennes smärta – och han lär sig också mycket om sig själv.- från Bokus

Den här boken handlar om något känsligt, självmord och vad som händer runt omkring ett sådant. Det finns mycket känslor i det här. Hannah berättar sin historia och det är säkert många som kan känna igen sig på ett eller annat sätt i det hon berättar om.

Jag tycker att det är en bra idé som boken bygger på. Och att den innehåller ett viktigt ämne. Men jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag tycker om själva boken. Jag tycker inte att den är dålig. Jag älskar den inte. Jag ville fortsätta läsa för jag ville veta vad hon säger om Clay (jag hade iof mina aningar) och de andra personerna.  Jag tycker inte heller om omslaget. För att sammanfatta mina åsikter: Nja. Det här var nog inte riktigt min bok.

Titel: Tretton skäl varför
Författare: Jay Asher
Serie:
Sidor: 302
Originalspråk: Engelska
Finns bl.a på: BokusAdlibriscdon
20160713_202829

Recension: Jag, En

Det här är en viktig HBTQ bok om kärlek och livet och jag kan varmt rekommendera den till alla. Här är vad som står på bokus om boken:

-Tänk dig att varje morgon vakna upp i en ny kropp, i ett nytt liv. Vara en person för en dag, och sedan någon annan. Så ser livet ut för En. Hen vet inte varför, bara att det alltid varit så. Och En anpassar sig, ända tills hen möter Rhiannon och blir förälskad. Den morgonen har En vaknat upp som Justin, Rhiannons pojkvän, men vad händer imorgon, när En är någon helt annan? Samma person, med samma känslor, i en främmande människas kropp. Kan kärleken verkligen övervinna allt?-  från bokus.

Trots att denna boken är ganska tjock läser jag ut den snabbt. Det finns flera anledningar till det. En anledning kan vara den fantastiska idén. Tänk liksom att vakna i en ny kropp varje dag. Då har man ju ingen trygghet, grund, bas, inget att gå tillbaka till. Detta gör också att många olika livsstilar blandas in i boken och som läsare får man ta del av olika levnadssituationer, även om psyket alltid är Ens. Jag tycker verkligen att detta är en unik och mycket intressant idé. Som blir ännu mer intressant när En blir kär.

Det är så intressant att följa Ens tankar. Att få följa med i hens annorlunda liv.

En annan anledning är David Levithans underbara sätt att skriva. Ibland är det inte många ord i hans meningar, men de säger ändå så mycket. Jag har alltid varit svag för… sånt, haha.

Ӏntligen vill kroppen sova.
Jag låter den göra det.”

-från sidan 72 i Jag, En av David Levithan

Jag inser också att det verkar jättekonstigt att gilla två meningar så mycket men jag gillar dem inte lika mycket där i citeringen så som jag gillar dem när de står i boken. Det är stämningen i boken som gör det. Och det är inte bara de två meningarna där, det finns många exempel på ord och meningar som är jättefina. Det är en helhet också, stycken, kapitel och Ens många tankar. Det är vackert. Men jag grinar inte när jag läser en mening, inte på den nivån. Språket är fantastiskt. 20160712_122152[1]

Jag har blivit helt matt nu, så jag tänker inte skriva något mer. (Kan nästan känna den magiska David Levithan känslan i luften.) Jag tror att ni förstår att jag älskar, älskar, älskar denna boken och jag älskar David Levithan. Sen har jag säkert glömt att berätta om något annat, men helheten är magnifik i boken, så jag tycker att det här räcker.

Har du läst? Är du lika frälst som jag? 

Titel: Jag, En
Författare: David Levithan
Serie:
Sidor: 336
Originalspråk: Engelska
Taggar: Ungdomar
Finns bl.a på: cdonadlibrisbokus
Annat av författaren: Världens viktigaste kyss

Recension: Den bittra pajens sötma

Baksidan på Den bittra pajens sötma (som har ett intressant omslag och en intressant titel enligt mig) lyder:

-Under sommaren 1950 inträffar flera mystiska händelser på den nedgångna herrgården Buckshaw där elvaåriga Flavia de Luce bor med sin familj. På tröskeln  till huset hittar man en död fågel med ett frimärke spetsat på näbben. Och lite senare bland gurkorna i grönsakslandet, blir Flavia vittne till en döende mans sista andetag. För henne är det hela mer spännande än skrämmande och med sitt stora intresse för kemi och gift börjar Flavia genast nysta i saken.-

20160620_121219

Direkt blir det spännande när jag börjar läsa. Fast ganska snabbt visar det sig att just första sidan inte var riktigt så nervkittlande som jag först trodde. Det var bara uppvärmning inför det som komma skall. För det blir riktigt spännande på riktigt. I slutet. I början har jag lite svårt för denna bok, hänger inte riktigt med och även om gåtan som Flavia löser tar sin början tidigt så upplever jag inte just spänningen förrän på slutet. Men, jag klurar gärna på gåtan i takt med att Flavia gör det. Visst är boken en mysdeckare, precis som det står skrivet på baksidan. Men det är också en bok som blir bättre och bättre.

Flavias kemi kunskaper är stora och en del skulle kanske tycka att det är overkligt att hon är elva och beter sig som hon gör men detta är inte nåt som jag bryr mig särskilt mycket om. Hon älskar kemi och då är det väl inte så konstigt att hon har lärt sig en massa? Som jag sa bryr jag mig egentligen inte om det skulle vara overkligt eller inte när det är en påhittad historia. Men sen kan det ju göra att en historia är svårare att leva sig in i om den inte känns äkta, men det tänkte inte jag på när jag läste denna boken.

Så, vad tyckte du om denna? Brukar du läsa mycket deckare? Det brukar inte jag…
Författare: Alan Bradley
Serie:
Sidor: 363
Originalspråk: Engelska
Taggar: Mysdeckare (älskar ordet hah)
Finns bl.a på: bokuscdonadlibris

 

Recension: Jag och Earl och Tjejen som dör

Jag gillar verkligen det enkla omslaget på den här boken. Såhär står det på Bokus om Jag och Earl och Tjejen som dör:

-Det här är den roligaste bok om döden du någonsin kommer att läsa.

Det är en universellt accepterad sanning att high school suger. Hur är det ens möjligt att existera på ett sånt jävla skitställe?

Första dagen på sista året har Greg Gaines äntligen räknat ut hur man överlever. Hans strategi är att smälta in. Hålla en sjukt låg profil. Den enda han umgås med är Earl. Tillsammans tillbringar de sin lediga tid med att spela in filmer. Ärligt talat är filmerna ganska usla, och Greg har inga planer på att någonsin visa dem för någon annan. Tills han lär känna Rachel.

Rachel har leukemi, och Gregs mamma har fått den vansinniga idén att Greg ska bli hennes vän. Att han kan göra skillnad i hennes liv genom att muntra upp henne. Trots att Greg knappt känner Rachel och vet att det är en totalt idiotisk idé så går han med på att försöka.- från Bokus

20160713_202837[1]

Den här boken läste jag på precis rätt tillfälle. Jag var lite uttråkad. Saknade en bra bok. Jag ville läsa humor. Varför läste du då en bok om någon som dör, kanske du undrar. Åh, kära vänner, Jag och Earl och Tjejen som dör är inte som så många andra böcker som handlar om en cancersjuk tonåring som dör.

”Om det här hade varit en vanlig bok om en tjej med leukemi skulle jag nog prata skitmycket om alla djupa saker Rachel skulle säga när hon blev sjukare och sjukare och vi skulle antagligen också bli kära och och uppleva en ofattbart meningsfull romans innan hon dog i mina armar. ”

-Jag och Earl och Tjejen som dör av Jesse Andrews, sidan 189

För fokuset ligger inte på Rachel eller cancern på det sättet. Det är absolut inte Rachel eller hennes sjukdom som man skrattar åt! Nejnej. Det är så mycket igenkänningshumor, Gregs idéer om High School och hur man bäst överlever, de lustiga situationer som han försätter sig i, hans sköna listor och att han inte alltid får till det. Det blir roligt.  Men (det finns alltid ett men (inga män bara kvinnor)) det blir sorgligt också. Som titeln säger, boken handlar om tjejen som dör. Vilket blir sorgligt. Så, ja, jag kanske grät en skvätt och ja, boken lämnade något hos mig. Ett avtryck. Jag önskar jag kunde säga hur. På vilket sätt. Det kan jag inte. Men det finns där och det kommer jag kanske ha nytta av en dag. *djupt* Jag älskar den här boken. Sättet den är skriven på, med listor och manusliknande bitar med dialoger, det underbara språken, som jag som vanligt inte kan förklara, humorn, värmen och sorgen. Rekommenderas varmt!

Titel: Jag och Earl och Tjejen som dör
Författare: Jesse Andrews
Serie:
Sidor:280
Originalspråk: Engelska
Taggar: Humor, Ungdomar, Livet, Döden
Finns bl.a på: cdonadlibrisbokus

Boken har även blivit film. Vill du ha en trailer? Kolla HÄR. Jag ska se till att kolla på filmen så snart som möjligt, kanske skriver jag om den sen. Kram på er ❤

Recension: När livet börjar om

Så här lyder baksidan på När livet börjar om:

-Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. Där ska de börja ett nytt liv och förverkliga drömmen om att skapa en tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet innebär fler svårigheter än de tänkt sig. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och JAson som hon hoppats på.

En dag inträffar en otäck olycka precis utanför huset. En kvinna blir påkörd  och tappar minnet. Och när Libby sträcker ut en hjälpande hand och erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet, sätter det igång en kedja av oväntade och omvälvande händelser.-

Jag älskar inte den här boken, men den är mer än bara okej. Att det finns en person som inte minns något, som inte ens kommer ihåg sitt eget namn, gör att det blir lite spännande. Att hennnes förflutna kommer fram lite i taget gör att jag vill fortsätta läsa för att få reda på mer, men jag blir inte helt fångad. Den övriga berättelsen är trevlig, men jag blir inte uppslukad. Varför vet jag inte, det bara är så. Språket är det inget fel på. Det kan också vara så att jag läste denna precis efter att jag läst  Stora små lögner som jag tyckte mycket om och att dessa två är i samma genre vilket gör att min upplevelse av denna sänks ännu lite till. Det är ju svårt att komma efter något underbart…

Men jag kan ju inte säga att jag är helt obrydd för det stämmer inte! Visst tycker jag synd om Libby när allt går fel eller den påkörda kvinnan när hon inte kan minnas någonting. Jag tänker faktiskt också rekommendera denna boken då det är en bra roman! (det var bara fel tillfälle för mig att läsa den)

Titel: När livet börjar om
Författare: Lucy Dillon
Serie:
Sidor: 478
Originalspråk: Engelska
Taggar: Romaner, Skönlitteratur
Finns bl.a på: bokusadlibriscdon

Vad tyckte du om denna?20160620_121343

Recension: Stora små lögner

Tyvärr var det ett tag sen jag läste ut denna, har inte haft tid att skriva förrän nu, men jag ska ändå försöka beskriva den här (fantastiska) boken så bra jag bara kan.

-Vid en första anblick framstår den prydliga villaförorten Pirriwee som en välmående och sömnig idyll.

Men under ytan kokar det.

Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone – kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?

När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll …- från Bokus.

Det här är så bra. Det här är så bra! Jag gillade den första boken som jag läste av Liane Moriarty mycket, så när jag läste någonstans att den här skulle vara bättre trodde jag inte riktigt på det. Men jo, kära vänner, den här tycker jag mer om. Nu ska jag då försöka beskriva mina lyckokänslor.

Det är så otroligt enkelt att läsa denna boken, det flyter på väldigt bra (och snabbt) och jag hakar inte upp mig, känner inte att jag blir utelämnad en massa information eller bombad med onödig skit. Det är lättsamt,roligt och charmigt samtidigt som denna boken innehåller allvarliga ämnen, som mobbing. Spänning då? Japp, det är RIKTIGT SPÄNNANDE. Varför?  Jo, i Öppnas i händelse av min död fick vi läsa snuttar från det förflutna och här får vi läsa snuttar från en mordutredning. Oh My God. Vi vet alltså att någon har dött, vi vet när det har hänt, men inte vem, varför eller hur. Det blir grymt spännande och framkallar ett starkt läsbehov. Jag måste ju få reda på vad som händer.

Jag tycker alltså väldigt mycket om att läsa den här boken och efter att inte avgudat en bok på ett tag var det välbehövligt. Men jag tänkte nu titta på vad denna boken faktiskt handlar om. Det är hemmamammor (typ iaf) (okej förlåt, EN hemmapappa) som är mycket inblandade i deras barns skola och skolgång (eller? är de bara inblandade i att bråka med varandra? ser de sina barn på riktigt? denna boken har ju visat föräldrarna och inte barnen, jag kan inte riktigt besvara frågan, se den som retorisk). Men det är iaf föräldrar som tar volontär pass i skolan, springer skollopp för mammor och har frågesportskvällar. Dessa saker känner jag inte igen från min egen uppväxt (klassträff har jag väl haft men då för både barn och vuxna), men så ser det kanske ut i Australien, jag vet inte men ma kan ju reflektera över denna andra kulturen medan man läser denna boken. Inte för att jag gjorde det då, jag var uppslukad av denna fantastiska berättelse, men du kan ju göra det om du vill. Var bara det jag ville säga. Jag älskar denna boken och kan varmt rekommendera den! 

Titel: Stora små lögner20160620_121113
Författare: Liane Moriarty
Serie:
Sidor: 442
Originalspråk: Engelska
Taggar: Romaner
Finns bl.a att köpa på: bokuscdonadlibris
Annat av författaren: Öppnas i händelse av min död

 

 

 

Läslistan 4.0

Japp, ni vet nog hur detta funkar vid detta laget. Böcker jag vill läsa. Listade i ett blogginlägg. Let´s do this!

Jag, En – David Levithan. Den här verkar så sjukt bra! Snabbt handlar den om En som vaknar upp i en ny kropp varje dag. Men en dag blir hen kär. Very exciting!

I huvudet på Colin Fisher – Ashley Miller & Zack Stentz. Den här boken har förföljt mig genom att visa  sig i affärer, tidningar och på internet så den står på listan utan att jag vet särskilt mycket om den. Som tur är har jag en vän som heter Google och vet därför att boken handlar om en pojke med Asperger och att den ska vara charmig och rolig utan att förminska huvudpersonen. Ja. Ja. Ja!

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks – E Lockhart. Den här boken har precis som den förre dykt upp både här och var. Lockhart är författare till boken Listan.

Djupa ro – Lisa Bjärbo. Många verkar gilla denna. 🙂

Så har jag det nu – Meg Rosof. Vet nada om denna men mamma hade läst om den och BOOM är man kvalificerrad till min lista!

Röd drottning – Viktoria Aveyard. Denna läste en kompis till mig och hon tyckte  mycket om den. Jag har även läst en positiv (och bra förstås 😉 ) recension som ni borde kika in. Den hittar ni  här!

Låt vargarna komma – Carol Rifka Brunt. Någon kommer dö, någon kommer överleva, allt är jättesorgligt. Jag hoppas jag kommer gilla det.

Du, bara – Anna Ahlund. Insåg nu att jag blandat ihop denna med Djupa Ro, hah. Du,Bara har dykt upp överallt i mitt bloggflöde och har även den fått positiv respons.

Ja hörni, detta var de böcker som stod på min lista just nu. Vilka står på din att-läsa-lista?

Jag ligger efter…

med ett par inlägg. Egentligen skulle det kommit en recension idag och ett annat inlägg på söndag, men jag har av olika anledningar (som kan sammanfattas tidsbrist) inte hunnit skriva dem (eller de två andra inläggen som ännu ligger som utkast). Tyvärr har jag inte heller möjlighet att fixa detta innan den nya veckan är här, så jag ville bara kika in och säga det. 

Vi ses nästa vecka! 🙂