Läslistan 5.0

En trave med böcker som sakta tömts. Ja. En tom hjärna utan nya läsideér? Nepp. Idag är jag tillbaka med ännu en läslista! Kommentera gärna vad du läser just nu. Kanske har du något bra boktips med den där boken alla bara måste läsa? Berätta gärna! (:

  • Ingen normal står i regnet och sjungerSara Ohlsson Åh, den här framsidan är jag helt såld på! Den fångade verkligen mitt intresse, och titeln också för den delen. Mycket intresserad.
  • Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med – Johanna Nilsson Samma här, mycket spännande titel som gör att jag verkligen vill läsa.
  • Om du vill ja oxå – Maj Lundgren  En bok om ungdomar skriven av en ungdom – verkar perfekt!
  • Ormbunkslandet – Elin Bengtsson En vacker historia om mycket, tror jag.
  • Vi är en – Sara Crossan Den här boken handlar om två tjejer som är sammanvuxna tvillingar. Asså hur intressant?!!
  • Glassvärdet – Victoria Aveyard Fortsättningen på Röd drottning. Hmm, hur det ska gå i boken har jag ingen aning om, men det tänker jag ta reda på.
  • Toner i natten – Jojo Moyes Jojo Moyes är verkligen en av mina favoritförfattare och hon brukar alltid beröra. Senaste boken jag läste av henne var Sophies historia.
  • Ingenting och allting – Nicola Yoon Ja, denna handlar om en tjej med en ovanlig sjukdom som gör att hon inte lämnar huset. Och hon blir kär.
  • Stanna – Flora Wiström En kärlekshistoria till. Jag tröttnar inte jag.
  • Se dig inte om – Anne Cassidy Åh, tänkte först att denna titeln liknar Ljug för mig, att det blir lite bakvänt så där (ljug inte för mig, se dig om) och sen kollade jag upp handlingen (för, ni vet, jag kan vilja läsa en bok utan att ha så bra koll på den, kanske bara har sett framsidan. Här hade jag läst om handlingen men det var ett tag sen.) och det visade sig att handlingen också är lik! Läs min recension om Ljug för mig, så kan du få en uns (Va? Ett uns? En uns? Okej. Jag bara undrar, vad är en/ett uns? För visst säger man väl så? uns uns uns haha ibland blir det konstigt i skriftspråk.)

Det var så många fina omslag och intressanta titlar i denna listan att jag helt ärligt blandade (och blandar) ihop flera av dem. Då är lösningen att läsa dem så att jag får bättre koll på handlingen. Phu, längtar tills jag får de fina omslagen i min hand och låter de vackra orden fylla mitt huvud. Nu får vi hoppas att det blir så IRL också. Jag är pepp på dem allihop. Har du läst någon av dessa? Vilka ska jag akta mig för och vilka ska jag kasta mig över? När ska jag ha näsdukar redo? 

Hej på er så länge, så ses vi snart igen!

// Lakritsboken

Annonser

Recension: Sophies historia

Efter att min mamma tipsade mig om Jojo Moyes böcker är jag helt fast. Jag har läst 4 böcker av henne och alla har jag tyckt väääldigt mycket om.

Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.

London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro.- från Adlibris

20160823_170606

Jag tycker riktigt mycket om denna berättelsen. Karaktärerna, Sophie och Liv, griper tag i mig och bara efter ett par sidor känner jag att jag verkligen gillar Sophie och för den delen, hela berättelsen. Sophies känslor, hennes kraft och personlighet. Hennes val och handlingar. Hennes historia. Det är känslomässigt och starkt, men faktiskt upplever  jag det inte så hemsk som jag hade hört att det skulle vara. Såklart tycker jag att kriget med alla dess konsekvenser är hemskt, tufft och orättvist. Men jag blir inte alls så snorgråten som jag trott. Förutom vissa bitar så hade jag det inte så jobbigt. Jag har gått och blivit en känslokall människa. (Har jag det påriktigt? Jag grinade inte en enda gång… Men jag tyckte ju fortfarande att det var tufft att läsa om och jag blir ju berörd. Döm mig inte)

Tyvärr har jag inte haft så mycket tid avsatt för läsning, så att läsa ut boken tog lite längre tid än jag tänkt och läsningen blev något hackig. Trots detta flöt det på ganska bra när jag väl läste och Jojo Moyes språk är lika fantastiskt som vanligt. Det är en vacker, hemsk och gripande historia hon berättar och hon gör det mycket fint. Jag vill att det ska ta slut, så jag får lösningarna framför mig, att allt ska bli bra för Liv och Sophie, men samtidigt vill jag för tusan inte att det ska ta slut. Inte vill jag väl släppa taget om en berättelse som berör mig så.

20160823_170629
Sophies historia

Om jag ska jämföra denna med de andra av Moyes böcker jag läst så är inte detta min favorit. Inte för att jag vet vilken som är det, men den jag tyckte inte riktigt lika mycket om Sophies historia som de andra, även om den fortfarande är bra. Som jag också nämnde så blev det inte lika känslosamt i denna som det faktiskt blev för mig i alla tre andra Moysare jag läst.

Hur som helst rekommenderar jag denna boken till alla som gillat Jojos andra böcker, gillar romaner eller bara vill läsa en bra bok!

Är du ett Moyes-fan? Vilken är din favorit?

Titel: Sophies historia
Författare: Jojo Moyes
Serie:
Sidor: 439
Originalspråk: Engelska
Taggar: Romaner, Historia
Finns bl.a på: AdlibrisBokusCDON
Annat av författaren:  Livet efter digArvet efter digEtthundra mil

Recension: Röd drottning

När suget efter fantasy infann sig, då fanns Röd drottning där och väntade på mig. En spännande bok som jag hört gott om.

-I världen som Mare lever i finns röda och silvrar. De röda sliter och kämpar för sina liv medan silvrarna har det enklare. Det är silvrarna som är betydelsefulla alltså. Silvrarna har speciella krafter. Det är en tydlig maktfördelning i samhället. Mare väntar på att bli inkallad till armén när hon fyller 18, precis som sina äldre bröder. Men hennes öde förändras och istället börjar hon jobba som tjänare på slottet, så som många andra röda. Med Mare är dock inte allt som det först verkade. Plötsligt förändras allt.-

20160823_170751.jpg

Makt är ett farligt spel.

-Omslaget till ”Röd Drottning” av Victoria Aveyard

Jag tycker att det citatet sammanfattar boken ganska bra. Och även så som det faktiskt är i verkliga livet, makt och maktgirighet är farligt. Så boken tar upp något som inte bara utspelar sig i fantasyvärlden utan i vår värld också. Det är rasism det handlar om. Usch för sådant. Boken tar upp hierarki (skitsvårt att stava till) väldigt bra och jag bryr mig verkligen om de röda, häpnar över vissa silvrars beteende och beundrar andras kämparglöd för vad som är rätt, den finns mer eller mindre hos de båda färgerna.

Karaktärerna i denna boken är både röda och silvrar. Mare är huvudperson och henne tycker jag om. Jag fattar tycke för henne snabbt, tycker om hennes stil. Hovet av silvrar har jag delade åsikter om. Kungaparet tycker jag inte om, vilket jag antar är meningen, så alltså tycker jag om att jag inte tycker om dem, då har känslorna förmedlats bra. Prinsbröderna, Cal och Maven då? Det skiftar. Först drar jag mig väldigt mycket mer till Cal, gillar hans typ. Sen händer grejer och jag inser att Maven kanske inte var så dum ändå. Och sen ändras allt ett par gånger till. Den som läst fattar. Förhoppningsvis.

Jag gillar det där, att jag byter åsikt allt eftersom hur historien utlöper sig. Då fångas större bitar av karaktären, personerna utvecklas och så även historien. Den tar vändningar och får en brytpunkt med något oväntat ibland. Historien överraskar och intresserar mig därför vilket gör att mitt intresse hålls uppe. Jag vill verkligen veta hur det går. Rysningar ilar längs ryggraden, hoppet tänds och släcks om vartannat, suget efter att läsa vidare finns där. Alltså, jag gillar denna boken mycket och jag vill gärna läsa de andra delarna! Så jag hoppas att de också kommer vara bra, i en serie finns ju risken att det blir utdraget och tjatigt, men vad vet jag? Rekommenderas hur som helst!

Har du läst? Vad tyckte du?

Titel: Röd drottning
Författare: Victoria Aveyard
Serie: Röd drottning-trilogin
Sidor: 378
Originalspråk: Engelska
Taggar: Fantasy
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON

Recension: Kaffe med rån

Ibland (de gånger det inte är underbart skönt) blir tystnad väldigt ensamt och tyst (no shit) och då kan det ju vara lite trevligt att ha på en ljudbok i bakgrunden. Oooh, nailed tha intro, hah. En sådan tyst kväll bestämde jag mig för att ladda hem en ljudbok men det var lättare sagt än gjort. Till slut blev det Kaffe med rån. Fast av misstag en lättläst version. Som då tydligen var typ 7 timmar kortare än originalet. Vet inte exakt vad jag har missat, men boken var bra i alla fall. Nu kör vi!

-Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt – de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.- från Bokus

aviary-image-14737778664851

När jag nu, efter att ha läst, förlåt lyssnat, på denna boken och tänker tillbaka på den så sitter jag här och småler. Jamen, det var ju faktiskt ganska mysigt att följa de där gamlingarna (sorry för ogrammatiskt språk orkar inte styra upp mig idag) i deras äventyr. Ju längre in i boken jag kommer desto mer hejar jag på dem och biter mig i tungan när något inte går som det ska. Jag känner den där ”Go Pensionärsligan” känslan. Jag lever mig in helt enkelt och det är precis så en bok ska vara.(bland annat då 😉 )

Handlingen, brotten och planerna, wow, vilket jobb som måste ha lagts ner på allt sådant. De har verkligen finurliga idéer som jag gång på gång fascineras över. Språket är lättsamt, även om jag lyssnade så har väl kanske inte bästa läget att säga något om just den, humoristiskt och jag blir glad av att lyssna på denna. Det är härlig stämning och jag gillar att pensionärer inte bara är trötta, grå klumpar utan att de har kraft, idéer och motivation till att ta tag i saker själva. Boken gillas!

Jag kommer nog läsa de andra delarna också. Har du läst någon av dem? Vill du läsa?

Titel: Kaffe med rån
Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Uppläsare: vet ej tyvärr
Serie: Pensionärsligan
Längd: ca 4 timmar
Originalspråk: Svenska
Taggar: Humor, Romaner
Finns bl.a på: obs länken går till en ickelättläst, pocketversion av boken, BokusAdlibris

Recension: Du, bara

Jaha, denna är det väl inte många som läser bokbloggar som har missat. En snackis, som var väl värd allt snack. Känner du inte till Anna Ahlunds debutroman Du, bara? Keep calm, läs och googla. Lösningen på många problem i dagens I-landssamhälle.

-Syrendoften ligger som ett täcke över Uppsala och asfalten är varm. John är sexton och ska börja gymnasiet efter sommaren. Föräldrarna har dragit till landet och John och hans storasyster Caroline får klara sig själva i lägenheten där luften står still. Då dyker Frank upp och vänder upp och ner på hela Johns värld. Dessvärre är Frank redan tingad av Caroline. Och hon är van vid att få som hon vill.- från baksidan på Du, bara

 

Jag tycker om den här. Det gör jag verkligen. Jag gillar språket, jag gillar att det inte är krystat och onaturligt utan fritt, flödande och naturligt. Flyt hade jag inga problem att få när jag läser boken. Men just i själva språkdelen hade jag faktiskt hoppats på att språket skulle vara ännu mer magiskt än vad jag upplevde det som. Så liite besviken blev jag just därför att jag saknade den där sista gnistan. Men ojoj glöden finns där, det kan jag lova.

Att beskriva ord med ord är inte alltid det lättaste. (eller att beskriva nåt annat, det kan vara svårt ibland. Har du någon gång provat att beskriva något utan ord? Hmm, skulle vara bilder, musik och rörelser som man kan använda då eller? Omg stay to ämnet hörredudu) Jag har gjort mitt bästa och jag skulle vilja beskriva den här berättelsen som kraftig. Inte kraftig som i industriellt kantig och ruff. Utan kraftig som mäktig och stor. Det här är en mycket erotisk och kärleksfull berättelse som utspelar sig i en helt vanlig miljö. Hos en helt vanlig pojke. I en plats som lever och är verklig. Den är enkel och vanlig men också så mycket mer. Känslosamt.

Samtidigt som denna historien är vacker så har den en extra mening (kärlek är bra oavsett om det är två av samma kön eller två av olika kön som är kära, det är ju inte könen som är kära utan personen där inuti, föraren i bilen lixom) men det blir inte forcerat och tvingat att den faktiskt har den där extra betydelsen, utan det kan vara två killar som är kära utan att det ens blir en stor grej. Tror faktiskt inte att Anna Ahlund en enda  gång (rätta mig om jag har fel) gör så att hennes karaktärer ifrågasätter sin sexualitet eller påpekar den som om den var en stor sak. Så himla skönt och underbart! Idag är det 2016 och alla måste väl för tusan få älska vem man vill oavsett vilket kön man har. Det ska inte ens vara en stor sak med samkönad kärlek men jag tror att det kanske måste få vara stort så att det kan bli lika naturligt som fil. Eller ickesamkönad kärlek.

Viktigt det där men tillbaka till boken. Insidan är fin, det hoppas jag att ni har fattat nu. Utsidan då? Haha den är vacker tycker jag. Det var himla roligt att fota boken ute i solen. Både ryggen och pärmen gjorde sig väldigt fint på bild.

20160725_103227
En något suddig bild på Djupa Ro.

I somras läste jag en bok som hette  Djupa Ro. Den recensionen hittar du härOch nu när jag tittar på Du, bara och Djupa Ro´s omslag tycker jag att de liknar varandra något. Inte i färgerna men killen på framsidan tycker jag ser liknande ut, liksom i hår och i kroppen. Sjukt random tanke och kanske är de inte jättelika men snälla skriv en kommentar om du såg eller inte såg någon likhet mellan dem.

 

Jag tycker om den erotiska berättelsen Du, bara som är fylld med fina scener och värme och som utspelar sig i en verklig miljö med ett vackert språk. Boken slukas och berör. Stark rekommendation! 

Har du läst denna omtalade och omtyckta bok?

Titel: Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Serie:
Sidor: 341
Originalspråk: Svenska
Taggar: Kärlek, Ungdomar, Romaner
Finns bl.a på: AdlibrisCDONBokus

Vad läser du just nu? Är det en bok du kan rekommendera? Skriv gärna en kommentar!

 

Hipp Hurra!

Jag har nu, idag den 13 september, bloggat i ett år. Ett år. Ett helt år. Det är helt sjukt! Jag kan verkligen inte ta in det. Det har hänt så mycket på detta året och det har gått så fort (tiden alltså). Både för mig själv, privat, som att jag har blivit ett år äldre, börjat en ny årskurs i skolan, provat nya saker och mött nya människor. Men bloggen har också utvecklats en hel del. Mitt egna skrivande fram för allt.

Om jag tittar tillbaka på mitt näst första inlägg, som var en recension av en bok från serien The Mortal Instruments (inlägget kan du läsa HÄR) kan jag se  likheter med hur jag skriver mina recensioner idag samtidigt som jag har utvecklats mycket. Jag har lärt mig mer om WordPress och jag skriver bättre och bättre. Jag vågar mer och känner mig mer bekväm i att blogga, (även om jag såklart alltid kan utvecklas och lära mer) mina texter är mer beskrivande och längre.

Även om detta inte är ett avslutat kapitel, en tacksida i slutet av en bok, skulle jag vilja säga tack. Tack till dig som läser, kommenterar och delar mina inlägg. Tack till dig som själv har en blogg (bokblogg eller inte) där du delar intressanta tankar och tips. Tack till alla författare där ute som kämpar och kämpar med sina böcker som sedan hamnar hos en nyfiken läsare. Tack alla medmänniskor som sprider ett leende. Tack till alla som vågar stå upp för sig själva och sina åsikter. Tack.

Har du något att fira idag? 

Till sist vill jag bara önska dig en mycket trevlig dag och så ses vi förhoppningsvis i morgon igen, då kommer det en recension av Du,bara.

// Lakritsboken

 

Recension: I huvudet på Colin Fischer

Förutom de bra omdömen jag hört om denna boken fanns det även andra saker som gjorde att jag ville läsa den. Som meningen på framsidan som antyder att ”Alla fans av John Green och Sarah Dessen kommer att gilla den här boken väldigt mycket.” Vilket kändes lovande…

-Colin Fisher är ett geni. Men han gillar inte att man rör vid honom. Eller färgen blå. Han kan inte tolerera höga ljud och han har svårt att tolka ansiktsuttryck. Däremot har Colin ett fantastiskt minne och en extraordinär slutledningsförmåga. När en pistol hittas i matsalen och avbryter en klasskamrats födelsedagsfirande, är Colin den enda som kan lösa fallet.- från baksidan av I huvudet på Colin Fischer

20160823_170203.jpg

Jag gillar den här. Jag tycker om Colin som huvudperson. Jag förundras över hans klipska sammankopplingar mellan olika händelser och jag tycker att det blir jobbigt när han har det jobbigt. Här får vi en insikt i hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom vilket ökar förståelsen för människor i läsarens närhet. Detta tycker jag mycket om.

Boken är ganska lättläst, rolig och intressant. Den passade mig bra, men om jag ska jämföra med John Green och Sarah Dessen, som nämns på framsidan, så tycker jag att de är några snäpp bättre.

Titel: I huvudet på Colin Fischer
Författare:
Serie:
Sidor: 223
Originalspråk: Engelska
Taggar: Humor, Aspergers
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON

Vad läser du just nu?

Recension: Dumplin

Den här boken hittades av en slump på biblan och den har legat några veckor och väntat på att bli läst men jag har inte varit sugen. Omslaget fångade verkligen inte mig, så den fick vänta lite extra. Men sen läste jag den.

Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag  verkligen inte lyckas få till en sådan apostrof (hoppas nu att det är en apostrof och inte någon annan form av streck som heter något annat) i bokens titel, Dumplin. Vill bara säga det ska vara en sådan där som ni kan se på bilden nedan, jag vet om det, men min dator vill ej få den att hamna rätt så, exuce me.

Sen har jag i övrigt också svårt att formulera mig och få ner vettiga tankar idag, jag försöker varva mina åsikter om Wills åsikter, boken och kroppar  med Wills åsikter, ja så förlåt för otydligheterna också. Jag vill inte trampa någon på tårna för deras åsikter, jag vill inte fokusera kring mina egna åsikter kring ämnet kroppar, men mina åsikter gällande boken ska jag försöka föra fram. Det går sådär, så läs slutet där jag sammanfattar lite också (du får antingen hålla ut eller scrolla). Nog med ursäkter! Nu får vi sätta igång med recensionen.

-Willowdean, av sin mamma kallad Dumplin, har alltid trivts med hur hon ser ut. Ja, hon är tjock, men vad gör det? Hennes inställning till den perfekta bikinikroppen? En kropp iklädd bikini.

På sitt nya jobb möter hon Bo, en trevlig och enormt snygg privatskolekille. Klart att hon attraheras av honom. Vad som däremot förvånar henne är att han verkar gilla henne tillbaka. Will, som aldrig tidigare besvärats av sina valkar, och som gärna chockerar sin omgivning genom att kalla sig själv tjock börjar plötsligt känna sig osäker. Och det stör henne. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och samtidigt visa alla i Clover City att hon minsann duger precis som hon är.- från baksidan på Dumplin

20160823_170852

Wills inställning i början av boken är att hon är trygg i sin kropp. Sen träffar hon Bo, en snygg kille, och börjar tvivla på sin kropp. Då bestämmer hon sig för att vinna tillbaka tron på sig själv och sin kropp. Hon vill alltså inte vara utseendefixerad, men hon blir det. Men hela boken (känns det som) handlar ju om utseende och kroppar. Så varför handlar den och är så fokuserad kring kroppens utseende om hon själv inte vill vara det?

Först blev jag sjukt förvirrad när jag skulle reda ut boken just på grund av att det nästan blir lite tvetydigt och meningen innan denna var min enda tanke. Men det handlar inte om själva utseendet, om man är smal eller tjock påverkar inte om man är en bra eller dålig person (true) (det är inte heller det boken handlar om), utan det är kampen mot att tro på sig själv och sin kropp (DET handlar boken om), att alla är precis lika bra oavsett hur kroppen ser ut.  Något rörigt-ja. Jag hoppas att ni förstår åtminstone lite grand.

Ämnet kring kroppar är ofta något känsligt och många går igenom samma (eller likande)  kamp som Will gör, och kan kanske hitta inspiration och tro i boken. För just i sin kropp är det väldigt många som har olika komplex eller liknade, så boken berör som sagt ett ämne som många, på ett eller annat sätt, kan relatera till. Vilket är bra såklart, bra att det tas upp och inte hamnar i skymundan.

Förutom fixeringen vid ofixeringen handlar boken även om kompisrelationer, kärleksrelation och ja, ett liv. I mina minnesanteckningar om boken handlade dock det flesta om budskapet och min upplevelse blev väldigt fokuserad på att reda ut budskapet (hur svårt det nu kan vara? alla duger bra som de är, även om det är svårt att hitta sig själv och sin självkänsla) och att jag inte riktigt kom in i boken.

Ska jag säga något annat är det att jag tycker att boken var okej. Det finns säkert en massa att diskutera om, men jag kommer inte riktigt in i den och karaktärerna, vill helst bara läsa ut den och börja på en annan bok och har lite svårt att få grepp om den. Efter ett tag tappar jag bort mig helt och undrar varför Will plötsligt blivit så arg på en person. Alltså var inte mitt intresse eller fokus så högt.

Denna var ett nja för mig. Den är verkligen inte hemsk, den har ett bra budskap (i kampen om att vara trygg  och nöjd med sig själv) men det var inte riktigt min bok. Jag har läst många som tyckte riktigt mycket om den, så döm inte ut den helt, tack. Alla är vi olika. OCH kom ihåg, att du är bra precis som du är!

Titel: Dumplin
Författare: Julie Murphy
Serie:
Sidor: 344
Originalspråk: Engelska
Taggar: Ungdomar
Finns bl.a på: AdlibrisCDONBokus

Vad läser du just nu? Berätta gärna i en kommentar!

 

 

Recension: Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

En period var det så många som skrev och tipsade om denna. Jag läste den inte i den värsta hetsen, och först förstod jag inte riktigt vad som var så bra, men nu håller jag helt med.

-Frankie Landau-Banks har förändrats under sommarlovet. När hon till hösten kommmer tillbaka till sin internatskola blir hon tillsammans med den populära Matthew Livingston.

I Matthews sällskap får Frankie en ny social status och nya vänner, men hon träder också in i en värld full av hemligheter. Hon får nys om att Matthew är med i ett hemligt sällskap – ett sällskap där bara killar är välkomna. Frankie vägrar låta sig nedvärderas eller uteslutas på grund av sitt kön. Hon vet att Matthew ljuger och undanhåller saker för henne. I tysthet börjar hon därför smida planer för att visa att hon är bättre än killarna.- från baksidan på Den ökända historien om Frankie Landau-Banks.

20160823_170131
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

 

Den långa titeln kan kännas i vägen, särskilt om en ska skriva eller prata mycket om boken, men den (makar (make) sense tänkte jag skriva hah tog ett tag innan jag kunde hitta en motsvarighet på svenska) har en betydelse och jag fick ett AHA moment när jag läste boken och lyckades koppla ihop titeln med innehållet. Omslaget tycker jag också mycket om. Det känns inbjudande, somrigt och fint. Även där är många saker där av en anledning.

Om vi öppnar pärmarna är den här boken fylld med många saker. Det är vassa tungor, humor och charm, relationer och känslor, list och coola personer, smarta tankar och kopplingar, jämställdhetstänk och power. Bland annat. Här finns ett språk som är enkelt att följa men stundtals komplicerat. Ibland hände det att det var en sida som förklarade någonting utan paus, där jag tappade fokus lite.

Frankie, henne tycker jag mycket om! Med sitt skarpa sinne trotsar hon gruppen av killar hon inte får gå med i, bara för att hon är tjej, och bevisar att det minsann inte ska göra någon skillnad att hon är tjej och inte kille. Och på vilket sätt hon gör det! Med kraft och riktigt ordentligt, villket jobb hon lägger ner och vilka resultat hon får. Utan att det känns som att jag som läsare blir bombad med ett budskap, på ett trist och uttråkande sätt, kommer budskapet fram ordentligt samtidigt som det är underhållande, spännande och bra.

Det här tycker jag verkligen om, en grym bok som jag rekommenderar starkt! 

Har du läst den här? Vad tyckte du om den? Har du några andra specifika tankar än de som jag tog upp?

Titel: Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
Författare: E. Lockhart
Serie:
Sidor: 290
Originalspråk: Engelska
Taggar: Ungdomar, Internat
Finns bl.a på: BokusCDONAdlibris
Annat av författaren: Listan

Recension: En annan

Visste du att det fanns en fristående fortsättning på David Levithans bok Jag, En? Jag har läst den och här är mina tankar.

-Rhiannon vet att livet inte är perfekt, och att hennes pojkvän Justin inte heller är det. Han är inbunden och lättirriterad, men det är ändå de två. Men en morgon när de möts i skolan är något annorlunda. Det är som att Justin verkligen ser henne, kanske för första gången någonsin, och de har äntligen en perfekt dag tillsammans. Rhiannon känner att allt äntligen har blivit som det borde vara.

Men nästa morgon är allt som förut igen, och Justin vill inte prata om deras perfekta dag – han verkar knappt minnas den överhuvudtaget- och Rhiannon förstår ingenting. Hon försöker desperat återskapa det som fanns mellan dem, men Justin blir bara mer och mer irriterad och distanserad.

Så träffar Rhiannon en främling som påstår något osannolikt: att det inte var Justin hon hade den där perfekta dagen med, att det inte var Justin som fick henne att känna sig älskad och värdefull. Utan någon annan.- från baksidan på En annan

 

20160823_170918[1].jpg

 

Jag vill så gärna tycka mer om denna än jag gör. Eller, jag vill kunna älska den så som jag älskade Jag, En. Tyvärr så gör jag inte det. Jag tycker verkligen inte att denna är dålig, men det blir ju lite uppföljarsyndrom eller vad en nu ska kalla det. Ni vet när en älskar en film men så görs det en tvåa, trea och fyra och en bara känner att det går utför, att ingen av filmerna blir ens i närheten av första filmen. Eller som att du ska äta choklad, första tuggan var utsökt, andra var bara god. (Okej inte för att det händer då men…xD) Jag älskade Jag,En och hoppades då på att denna skulle vara lika magisk, men den var inte det, kanske för att det inte var nytt. (Kanske hade jag tyckt annorlunda om jag inte haft Jag, En i huvudet.)Eftersom jag redan läst om de flesta av händelserna så blev jag inte lika tagen.Under bokens gång tänker jag: ”Just ja, nu kommer det där!” Samtidigt tycker jag att det är intressant att läsa om hur Rhiannon uppfattar alla de saker som jag läst om från Ens perspektiv, så det blir inte tråkigt. Men jag har svårt att sätta mig in i Rhiannon och jag förstår inte riktigt alla hennes val och tankar.

Språket i En annan då? Allt flyter på bra och det går relativt snabbt att läsa ut boken. Dock tycker jag inte att språket är lika fantastiskt som i Jag,En. Det är inte samma gnista och kraft i det. Vilket gjorde mig lite besviken. Jag tycker att det är en häftig idé att skriva samma berättelse igen och ändå skriva en helt annan berättelse, i och med att det blir från Rhiannons perspektiv och jag tycker absolut att det funkar riktigt bra. Nivån på den här boken är hög.

Hallå, jag glömde nästan nämna omslaget! Jag gillar det. Hah, jag tycker om att det inte känns så kladdigt, samtidigt som det inte är kallt. Det känns inbjudande och fyllt med djupa tankar.

Jag tycker om David Levithan. Jag tycker om Jag, En. Jag tycker om En, annan också men inte lika mycket. På en varm sommardag är Jag, En första tuggan glass och En annan den andra.

(Sorry att det blev mycket tjat kring Jag, En men jag hade inte så mycket att säga om En annan utan att koppla det till Jag, En så…) (Ses på måndag med en ny recension. Då blir det Den ökända historien om Frankie Landau-Banks.)

Tyckte du också mer om Jag, En?

Titel: En annan
Författare: David Levithan
Serie: Jag, En #2 (typ)
Sidor: 340
Originalspråk: Engelska
Taggar: Kärlek, Ungdomar
Finns bl.a på: BokusCDONAdlibris
Annat av författaren: Jag, EnVärldens viktigaste kyss