Recension: Dumplin

Den här boken hittades av en slump på biblan och den har legat några veckor och väntat på att bli läst men jag har inte varit sugen. Omslaget fångade verkligen inte mig, så den fick vänta lite extra. Men sen läste jag den.

Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag  verkligen inte lyckas få till en sådan apostrof (hoppas nu att det är en apostrof och inte någon annan form av streck som heter något annat) i bokens titel, Dumplin. Vill bara säga det ska vara en sådan där som ni kan se på bilden nedan, jag vet om det, men min dator vill ej få den att hamna rätt så, exuce me.

Sen har jag i övrigt också svårt att formulera mig och få ner vettiga tankar idag, jag försöker varva mina åsikter om Wills åsikter, boken och kroppar  med Wills åsikter, ja så förlåt för otydligheterna också. Jag vill inte trampa någon på tårna för deras åsikter, jag vill inte fokusera kring mina egna åsikter kring ämnet kroppar, men mina åsikter gällande boken ska jag försöka föra fram. Det går sådär, så läs slutet där jag sammanfattar lite också (du får antingen hålla ut eller scrolla). Nog med ursäkter! Nu får vi sätta igång med recensionen.

-Willowdean, av sin mamma kallad Dumplin, har alltid trivts med hur hon ser ut. Ja, hon är tjock, men vad gör det? Hennes inställning till den perfekta bikinikroppen? En kropp iklädd bikini.

På sitt nya jobb möter hon Bo, en trevlig och enormt snygg privatskolekille. Klart att hon attraheras av honom. Vad som däremot förvånar henne är att han verkar gilla henne tillbaka. Will, som aldrig tidigare besvärats av sina valkar, och som gärna chockerar sin omgivning genom att kalla sig själv tjock börjar plötsligt känna sig osäker. Och det stör henne. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och samtidigt visa alla i Clover City att hon minsann duger precis som hon är.- från baksidan på Dumplin

20160823_170852

Wills inställning i början av boken är att hon är trygg i sin kropp. Sen träffar hon Bo, en snygg kille, och börjar tvivla på sin kropp. Då bestämmer hon sig för att vinna tillbaka tron på sig själv och sin kropp. Hon vill alltså inte vara utseendefixerad, men hon blir det. Men hela boken (känns det som) handlar ju om utseende och kroppar. Så varför handlar den och är så fokuserad kring kroppens utseende om hon själv inte vill vara det?

Först blev jag sjukt förvirrad när jag skulle reda ut boken just på grund av att det nästan blir lite tvetydigt och meningen innan denna var min enda tanke. Men det handlar inte om själva utseendet, om man är smal eller tjock påverkar inte om man är en bra eller dålig person (true) (det är inte heller det boken handlar om), utan det är kampen mot att tro på sig själv och sin kropp (DET handlar boken om), att alla är precis lika bra oavsett hur kroppen ser ut.  Något rörigt-ja. Jag hoppas att ni förstår åtminstone lite grand.

Ämnet kring kroppar är ofta något känsligt och många går igenom samma (eller likande)  kamp som Will gör, och kan kanske hitta inspiration och tro i boken. För just i sin kropp är det väldigt många som har olika komplex eller liknade, så boken berör som sagt ett ämne som många, på ett eller annat sätt, kan relatera till. Vilket är bra såklart, bra att det tas upp och inte hamnar i skymundan.

Förutom fixeringen vid ofixeringen handlar boken även om kompisrelationer, kärleksrelation och ja, ett liv. I mina minnesanteckningar om boken handlade dock det flesta om budskapet och min upplevelse blev väldigt fokuserad på att reda ut budskapet (hur svårt det nu kan vara? alla duger bra som de är, även om det är svårt att hitta sig själv och sin självkänsla) och att jag inte riktigt kom in i boken.

Ska jag säga något annat är det att jag tycker att boken var okej. Det finns säkert en massa att diskutera om, men jag kommer inte riktigt in i den och karaktärerna, vill helst bara läsa ut den och börja på en annan bok och har lite svårt att få grepp om den. Efter ett tag tappar jag bort mig helt och undrar varför Will plötsligt blivit så arg på en person. Alltså var inte mitt intresse eller fokus så högt.

Denna var ett nja för mig. Den är verkligen inte hemsk, den har ett bra budskap (i kampen om att vara trygg  och nöjd med sig själv) men det var inte riktigt min bok. Jag har läst många som tyckte riktigt mycket om den, så döm inte ut den helt, tack. Alla är vi olika. OCH kom ihåg, att du är bra precis som du är!

Titel: Dumplin
Författare: Julie Murphy
Serie:
Sidor: 344
Originalspråk: Engelska
Taggar: Ungdomar
Finns bl.a på: AdlibrisCDONBokus

Vad läser du just nu? Berätta gärna i en kommentar!

 

 

Annonser

Författare: lakritsboken

En tonåring som gillar att läsa. Och träna. Och se på film. Och skriva. Och en massa andra saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s