Recension: Röd drottning

När suget efter fantasy infann sig, då fanns Röd drottning där och väntade på mig. En spännande bok som jag hört gott om.

-I världen som Mare lever i finns röda och silvrar. De röda sliter och kämpar för sina liv medan silvrarna har det enklare. Det är silvrarna som är betydelsefulla alltså. Silvrarna har speciella krafter. Det är en tydlig maktfördelning i samhället. Mare väntar på att bli inkallad till armén när hon fyller 18, precis som sina äldre bröder. Men hennes öde förändras och istället börjar hon jobba som tjänare på slottet, så som många andra röda. Med Mare är dock inte allt som det först verkade. Plötsligt förändras allt.-

20160823_170751.jpg

Makt är ett farligt spel.

-Omslaget till ”Röd Drottning” av Victoria Aveyard

Jag tycker att det citatet sammanfattar boken ganska bra. Och även så som det faktiskt är i verkliga livet, makt och maktgirighet är farligt. Så boken tar upp något som inte bara utspelar sig i fantasyvärlden utan i vår värld också. Det är rasism det handlar om. Usch för sådant. Boken tar upp hierarki (skitsvårt att stava till) väldigt bra och jag bryr mig verkligen om de röda, häpnar över vissa silvrars beteende och beundrar andras kämparglöd för vad som är rätt, den finns mer eller mindre hos de båda färgerna.

Karaktärerna i denna boken är både röda och silvrar. Mare är huvudperson och henne tycker jag om. Jag fattar tycke för henne snabbt, tycker om hennes stil. Hovet av silvrar har jag delade åsikter om. Kungaparet tycker jag inte om, vilket jag antar är meningen, så alltså tycker jag om att jag inte tycker om dem, då har känslorna förmedlats bra. Prinsbröderna, Cal och Maven då? Det skiftar. Först drar jag mig väldigt mycket mer till Cal, gillar hans typ. Sen händer grejer och jag inser att Maven kanske inte var så dum ändå. Och sen ändras allt ett par gånger till. Den som läst fattar. Förhoppningsvis.

Jag gillar det där, att jag byter åsikt allt eftersom hur historien utlöper sig. Då fångas större bitar av karaktären, personerna utvecklas och så även historien. Den tar vändningar och får en brytpunkt med något oväntat ibland. Historien överraskar och intresserar mig därför vilket gör att mitt intresse hålls uppe. Jag vill verkligen veta hur det går. Rysningar ilar längs ryggraden, hoppet tänds och släcks om vartannat, suget efter att läsa vidare finns där. Alltså, jag gillar denna boken mycket och jag vill gärna läsa de andra delarna! Så jag hoppas att de också kommer vara bra, i en serie finns ju risken att det blir utdraget och tjatigt, men vad vet jag? Rekommenderas hur som helst!

Har du läst? Vad tyckte du?

Titel: Röd drottning
Författare: Victoria Aveyard
Serie: Röd drottning-trilogin
Sidor: 378
Originalspråk: Engelska
Taggar: Fantasy
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON

Annonser

Författare: lakritsboken

En tonåring som gillar att läsa. Och träna. Och se på film. Och skriva. Och en massa andra saker.

5 thoughts on “Recension: Röd drottning”

  1. Alltså gud jag älskar ju den här boken alltså den är så bra!! Och alltså jag älskar hur Victoria Aveyard verkligen leker med läsaren, speciellt i ”spelet” med Cal och Maven eller vad man ska säga för att inte spoila för de som inte har läst den här boken än men du förstår nog vad jag menar, haha. Ska bli så spännande att läsa fortsättningen och se om den håller för förväntningarna som man har nu…

    Liked by 1 person

    1. Ja eller hur!! Jag fattar precis. Det där ”spelet” var väldigt…. spelande och intressant, hah. Ja, fortsättningen måste läsas. Men hur är det nu, är det 3 eller 4 böcker och hur många har kommit ut? Jag har ingen koll haha.

      Liked by 1 person

      1. 4 böcker verkar det som att det ska bli! (Tror dock bara 2 har kommit ut än?) Tydligen var det väl tänkt att det skulle bli 3 från början, men att Victoria kände att hon inte fick med allt då och utökade till 4 böcker istället. Ser verkligen fram emot hur hon ska få det att hända saker och hålla fast i tråden i 3 hela böcker till?? Känns lite långsökt just nu, men varför inte? Hoppas iaf att hon lyckas hålla kvar ”känslan” som man får i första boken eller vad man ska säga, vore tråkigt om man tappade den. Det verkar ju ha en tendens att bli lite så när man ”drar ut” på berättelsen eller vad man ska säga, tänker t.ex. på Hungerspelen-trilogin där jag tycker att lite av ”känslan” från första bocken tappas till fortsättningarna. Menmen, jag har höra förhoppningar på de kommande böckerna i alla fall!

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s