Recension: Brorsan är kung!

Jag hade nyss en produktiv bokhalvtimme; Jag reserverade 7 böcker på biblioteket, läste bokbloggar och skrev upp 5 böcker på Att-läsa-listan. Sen tog jag matpaus och nu gör jag ett nytt försök att recensera lite böcker. Jag har te (i en fin take-away-mugg som matchar mitt andra material och min tröja hah), ABBA musik (”Well I can dance with you honey”) (älskar ABBA btw), tända ljus och EN MASSA BRA BÖCKER ATT SKRIVA OM! Så det ska nog gå bra det här. Utanför mitt fönster är det kolsvart av kvällen, men i mitt hjärta är det varmt. Det har blivit gyllene när jag tänker på Brorsan är kung!. Jag hoppas att den kan få lysa upp ditt mörker också. (Även om detta kommer upp på morgonen, och du kan ju läsa när du vill.)

-Jag såg mig omkring. Taket var vitt och nästan lika högt som himlen och hölls upp med hjälp av enorma röda stålbalkar. Jag läste på en skylt, svarta bokstäver på vit botten: MALMÖ. Inom mig pirrade något slags bubblig förväntan. För här visste ingen något om mig. Här kunde jag vara precis exakt den jag var.

Måns bor egentligen i Stockholm, där är allt ganska trist och jobbigt. Men nu är han i en ny stad över sommaren. Han har följt med sin mamma till Malmö där hon ska jobba. En av de första dagarna träffar han på Mikkel, en kille som ser helt livsfarlig ut, ögonen är smala, arga springor och han har tatueringar över hela armarna. Mikkel utmanar Måns på skateboard, och Måns lyckas mycket bättre än Mikkel hade trott. Från och med den dagen börjar de hänga och Måns har aldrig haft så roligt med någon annan. Sommaren i Malmö verkar bli den bästa i Måns elvaåriga liv. Men vad händer när ens nyvunna vän inte tycker att man varit ärlig med allt?- handling från Bokus.se

wp-image-891134479jpg.jpg

Ja. JA vad bra den här är! Det är en helt magisk skildring om att få vara precis den man är. Oavsett hur man ser ut. Den är så enkel att ta till sig, så enkel att lyssna på. Perfekt för barn, som den ju riktar sig till, och det är precis så det ska vara! Jag tror absolut att barn (och unga, gamla och vuxna för alla borde läsa den) kommer klara av följa med i det enkla språket som är väldigt realistiskt och lätt att haka tag i. Jag tänker låna ut boken till min lillebror genast och höra vad han tycker om den, kan återkomma med hans åsikt.

Budskapet och Måns berättelse är… Jättebra. Jätteviktigt. Jätteunderbart. Det är så viktigt och så bra att jag redan har sagt att det är underbart tusen gånger. Jag tycker att du ska läsa den och jag tycker att alla barn ska få läsa den och ta del av dess mening.

Jag måste lovorda en sak till, det snygga omslaget! Turkost och gult passar väldigt bra ihop och jag tycker att omslaget är iögonfallande, snyggt och väldigt fint. När en sedan öppnar boken möts man av ännu mer gult och jag gillar när det är färg även på innerpärmen (eller vad det nu heter).

Jag älskar den här boken! Läs läs läs! 

Har du läst den här? Vad tyckte du?

Titel: Brorsan är kung!
Författare: Jenny Jägerfeld
Serie:
Sidor: 142
Originalspråk: Svenska
Taggar: Barn, Livet, HBTQ
Finns bl.a på: CDONBokusAdlibris

Annat av författaren: Här ligger jag och blöder

Annonser

Recension: Ingen normal står i regnet och sjunger

-Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Och om kärleken är som ett elstängsel och elstängslet redan är ihop med någon och någon är ens bästa vän i hela världen. Hur gör en då?- handling från adlibris.com

20161022_111421
Ingen normal står i regnet och sjunger

Sara Ohlssons språk är ett språk som passar mig. Det flyter på och boken är mycket snabbt utläst. Vilket är synd för jag skulle kunna stanna i dess sköna vagga ett tag till och passa på att stolt visa upp den för folk jag träffar. Det är ju tur att jag har bloggen då, så får jag visa upp den lite extra.

Helt ärligt så var jag lite rädd för att börja läsa den här. Den fick ligga ett tag i hyllan och mogna lite. Jag var rädd att bli besviken. Rädd att känna att den fina utsidan inte passade ihop med insidan. Vet ni? Jag hade inte behövt vara nervös, för jag älskade den här! Den är en bok som passar mig perfekt, fint budskap finns, bra karaktärer, språket är bra, utsidan vacker.

Titeln, ”Ingen normal står i regnet och sjunger”, är för mig en titel som jag snappar upp och lägger på minnet. Den känns mycket intressant (och även betydelsefull, även om en kanske behöver få lite hjälp att komma på det, alltså läsa boken för att få hjärnan att tänka lite) och gör mig riktigt sugen på att gotta ner mig bland dess sidor. Färgerna på omslaget går väldigt fint ihop i en härlig harmoni.

20161004_0749311
Ingen normal står i regnet och sjunger

Historien klarar av att vara både rolig, realistisk, viktig, gripande, lättläst och bra på samma gång. De fina inslagen av HBTQ och feminism är väldigt uppskattade hos mig! Den fick mig att tänka och känna. Ella tycker jag om som huvudperson. Rekommenderas varmt!

 

Har du läst ”Ingen normal står i regnet och sjunger”?

Titel: Ingen normal står i regnet och sjunger
Författare: Sara Ohlsson
Serie:
Sidor: 217
Originalspråk: Svenska
Taggar: Ungdomar, Livet
Finns bl.a på: AdlibrisBokusCDON
Annat av författaren: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

 

Recension: Om du vill jag oxå

-Caroline är femton år och tillbringar helst sin tid med bästa kompisen Alice. En kväll när Caroline sitter ensam på bussen händer någonting obehagligt. Ett gäng äldre killar gör otäcka närmanden och Caroline flyr gråtandes därifrån. Några dagar senare stöter hon på en av killarna i gänget, Alex, av en slump. Vad gör man om man tycker om någon som man egentligen borde avsky? Ibland är det bara helt omöjligt att kontrollera sina känslor. När det känns som om någonting sliter och drar ens hjärta i två delar, hur ska man då kunna fatta rätt beslut?- från bokus.se

20161004_0749551
Om du vill ja oxå

Jag tycker om att Caroline föreställer sig vad hon hade kunnat göra, att hon erkänner vad hon egentligen tänker, även fast det inte är det första svaret hon har. Jag kan lätt använda det som någon sorts metafor för att en kan ha svårt att veta vad en verkligen känner som ung. Ibland är det svårt att få ordning på sina tankar och jag tycker att det fångas bra i boken. Överlag tycker jag om den fina skildringen av ungdomar. Jag tycker om språket även om jag först har lite svårt att hänga med i just de där ändringarna i tankar och handling. Jag gillade den här boken och jag kan varmt rekommendera den!

20161022_110846.jpg

Har du läst den här? 

Titel: Om du vill ja oxå
Författare: Maj Lundgren
Serie:
Sidor: 230
Originalspråk: Svenska
Taggar: Ungdomar
Finns bl.a på: BokusCDONAdlibris

Recension: Vem som helst utom Ivy Pocket

-Ivy Pocket är helt underbar och förmodligen den mest fantastiska i hela världen. I alla fall om man ska tro henne själv. Vad alla andra tycker, det är inte ens Ivy medveten om. Hon är en tolvårig kammarjungfru som lämnar arga miner hos dem hon jobbar för efter sig. När hon blir lämnad i Paris utan en aning om hur hon ska komma tillbaka till England får hon plötsligt ett ovanligt uppdrag. Ivy ska överlämna ett vackert smycke till en fin familj i England. Äventyret kan börja!-

20161022_110057.jpg

 

Jag tyckte om den här boken. För mig var ungefär allt ganska uppenbart nästan från början, typ vem som var ond (För, kom igen? Jag tyckte det var ganska tydligt, men inte Ivy) och hur saker och ting hängde ihop och det var så jobbigt att Ivy inte fattade. Jag behövde skrika ut min frustration men hon förstod ju inte ändå. Hon var så naiv och jag tycker om det. Jag tycker om att hon är naiv, att hon är alltings mittpunkt, att de onda säkert bara är förvirrade och jättesnälla och att Ivy inte är så socialt begåvad och smart som hon tror. När jag slog upp första sidan och såg alla egenskaperna som Ivy hade tänkte jag först ”Jo, men jag är ju också ganska mångsidig och ingen stereotyp, vi kanske är lika Ivy och jag.” Men nej. Vi är inte så lika.

aviary-image-1477126953992.png
Ett uppslag ur ”Vem som helst utom Ivy Pocket”

Det är inte bara Ivy som är mångsidig, boken i sin helhet är det också. Den var charmig och fick mig att le (log genom hela denna recensionen) och sucka sött i samförstånd med Ivy när hon trasslade till det eller missuppfattade (enligt allas andras åsikt missuppfattade då, för enligt Ivy var det precis rätt, såklart), det var spännande (lite olika mycket beroende på hur mycket man själv löst i huvudet) och den innehöll fina illustrationer.

Jag måste bara avsluta med att rekommendera denna boken, även om du inte brukar läsa den typen av böcker kan den kanske överraska? *leendes* 

Har du läst? 🙂

Titel: Vem som helst utom Ivy Pocket
Författare: Caleb Crisp
Serie: Ivy pocket #1 av 3
Sidor: 396 st
Originalspråk: Engelska
Taggar: Humor
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON

Låt böckerna beskriva ditt liv – en tag

Kikade in på bloggen Tusen Sidor (do it U 2!) här om dagen och såg då att Lexie lagt upp en boktag där hon svarade på frågor med boktitlar. Tänkte först inte göra den själv, även om jag tyckte det var lite fyndigt, men sen gjorde jag ett dokument med frågorna och hipps vipps var jag i full gång med att stoppa in boktitlar, det var ju riktigt kul! Och svårt heh…

Tanken är alltså att man ska svara på frågorna med boktitlar som man har i sin bokhylla. Jag fuskade något och utökade den där bokhyllan till att ta mina svar från 1. Mina nylånade böcker 2. Böcker i en hylla i mitt hem och 3. Böcker jag läst och recenserat. Svaren är inte helt sanningsenliga och ibland något konstiga. Vi kör!

1. Är du man eller kvinna?
En annan

2. Beskriv dig själv:
Hett blod, kalla nerver

3. Hur mår du?
Vilse

4. Beskriv stället du bor på:
Ormbunkslandet

5. Vart skulle du vilja resa?
Himmelska eldens stad

6. Beskriv din bästa vän:
Som Zlatan fast bättre

7. Favoritfärg?
Ett tunt blått streck

8. Väder just nu?
Natthimmel

9. Favoritårstid?
Den blomstertid nu kommer

10. Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
Dagsbok för alla mina fans

11. Vad betyder livet för dig? 
Ingenting och allting

12. Hur är ditt förhållande?
Som eld

13. Vad är du rädd för?
Eld

14. Dagens aforism:
Flyt som ett bi, stick som en fjäril

15. Vilket råd skulle du vilja ge?
Blunda och hoppa

16. Hur skulle du vilja dö?
I dödens labyrint

17. Motto?
Jag vill inte möta världen i tårar

Jag tänker inte heller tagga någon särskild, skickar öppet vidare till alla som vill, vågar och kan.

//Lakritsboken

Recension: Vi är en

-Sextonåriga Grace och Tippy är sammanvuxna tvillingar, förenade vid höften. De delar bokstavligt talat allt. Även om de är två individer med egna känslor, rädslor och hemligheter, är de ändå en. När deras familj inte längre har råd med privatundervisning börjar tvillingarna för första gången i en vanlig skola. Det är det läskigaste de gjort, men innebär också en chans att skaffa riktiga vänner, och kanske till och med snudda på något som tidigare varit otänkbart – den stora kärleken. Men snart tvingas Grace erkänna att hon inte mår bra, och plötsligt står tvillingarna inför ett omöjligt val.-

20161004_0748511
Vi är en

Ojoj. Det här var annorlunda fån andra böcker jag läst, och annorlunda på flera olika sätt. Språket och texten, t.ex., är uppbyggda på ett sätt som jag inte stött på tidigare. Tyvärr vet jag inte vad det kallas, typ att man skriver på vers??  Hur som helst, mycket korta kapitel, tomma – sett till antalet ord – sidor och en historia som berättas från Graces perspektiv. Det är inte så mycket miljöbeskrivningar eller långa beskrivande stycken. Vilket har både för och nackdelar, enligt mig. Det är väldigt spännande för en sån som mig, som inte stött på detta innan, att få utforska en ny stil. Jag gillar också att Sarah Crossan säger så mycket, trots att det inte är så mycket ord. Men jag har lite svårt att komma in i det först.

Varken i böckernas värld eller i den riktiga världen (Där jag bor menar jag då. Problemet är ju bara att böckerna också bor här, så kan ju inte säga så. Vad är väl en värld utan böcker? Gaah, förlåt, nu föll jag av bommen igen) har jag stött på sammanvuxna tvillingar tidigare (har ju hört/sett något inslag osv men inte träffat några) så jag gillade att få läsa om hur det kan vara. Böckernas kraft är oändlig.

Historien är väldigt intressant, spännande och berörande. Tjejernas relation till varandra, omvärlden och familjen, det är tufft. De har de inte helt enkelt och inte deras familj har det inte helt lätt dem heller (pga flera anledningar som jag ej spoilar här). Boken får mig att skrynkla ihop ansiktet, hålla andan och sucka för att det är jobbigt för dem. Detta är, hur konstigt det än kan låta, mycket positivt, för då har det förmedlats känslor bra.

Omslaget. Ska vi prata om omslaget en sekund? Ehmm, hur fint? Färgerna passar sjukt fint ihop, det är rent, men inte kalt. Titeln passar också väldigt bra in, tycker jag.

 

För att sammanfatta; ”Vi är en” är en intressant bok som berör. Den har korta kapitel och ett annorlunda språkligt upplägg. Ett spännande och berörande perspektiv. Jag gillar´t! Rekommenderas!

Har du läst den här?

Titel: Vi är en
Författare: Sarah Crossan
Serie:
Sidor: 435
Originalspråk: Engelska
Taggar: Livet, Ungdomar
Finns bl.a på: CDONAdlibrisBokus

 

 

Recension: Om hundra dagar ska jag dö så satans vacker att du vill följa med

Shit, vilken lång titel! *phu* Kanske något opraktiskt ibland, men ganska spännande och intressant ändå? Går ju att förkorta också, det kan också bli rätt långt dock, ”OHDSJDSSVADVFM” eller ”Om hundra dagar ska jag dö” (/- så satans vackert), hehe.

-Sju personer får ett mejl från en person som kallar sig för Ikaros. Ikaros skriver att hen bara kommer leva i 99 dagar till. Hen räknar ner till den dagen då hen tänker ta sitt liv. Emil är en av dem som fick mejlet. Han känner att han behöver rädda Ikaros, att han måste hjälpa hen. Karim får också mejlet. Men Karim känner inte ett behov att rädda Ikaros, som Emil. Karm känner att han också vill dö. Hur kommer det gå för Karim, Emil och Ikaros? Kommer de hitta Ikaros? Kommer de överleva? –

20161004_0751471

Förutom själva jakten på Ikaros så handlar boken ju om ett tufft, jobbigt och kanske även känsligt ämne. (=självmord, att må dåligt) Jag tycker det är bra och viktigt att man vågar prata om psykisk ohälsa och att må dåligt. Att det finns något jobbigt i historien borde kanske göra det känslosamt, men jag blir inte riktigt träffad, det blir inte så känslosamt för mig. Jag känner inte så mycket för karaktärerna, varken Emil eller Karim. Ikaros då? Jo det är klart att jag inte vill att någon ska må dåligt, eller att jag är helt obrydd. Men inte ens för Ikaros får boken mig att känna särskilt mycket. Vilket är synd.

Idén om att Ikaros mejlar personer som inte har sett hen ordentligt känns väldigt spännande och att det skulle kunna bli väldigt bra. Dock funderar jag lite över hur Ikaros valde vilka personer som hen skulle mejla.

SPOILER ALERT! BLÄDDRA NER ETT STYCKE, TACK. För någon som går i samma idrottsförening men i ett annat lag, annat kön (ni vet hur det kan vara med uppdelade sidor inom sport, två lag i samma årskurs men ett för killar och ett för tjejer, P99 och F99 osv.) och i en annan årskurs kanske man inte interagerar särskilt mycket med? Jag gör inte det iaf. Men sen får man iof som läsare inte veta hela historien bakom ”de utvalda” så jag ska väl inte döma för hårt. Kändes dock som ett hårt krav att ställa på någon man inte känner/inte pratat med/typ inte ens träffat att den personen ska se en och börja prata med en. Särskilt om det skulle vara så med exakt alla man träffar. (Sen vet jag att karaktärerna i boken hade lite olika koppling till Ikaros och att hon inte skulle ha skrivit till dem att de inte hade sett henne om hon upplevde det som att hon försökt interagera) Men Ikaros hade kanske verkligen försökt prata med Emil och försökt lära känna honom. Försökt närma sig och då hade han kanske stött bort henne. I dont know. Just needed to get that out.

Omslaget är inte ett nytt favoritomslag hos mig, men jag gillar att det är ganska enkelt, tycker det passar till titeln. Jag gillar även det silvriga som skimrar fint i ljus. Silver och svart är en fin kombo. Titeln har jag redan sagt att jag tycker om. Den är väldigt intresseväckande, det är långt, det är oklart, spännande och jag vill följa med.

Okej så, jag tycker fortfarande att det är en bra bok. Inte en favorit eller fullträff, men en intressant historia med ett ämne som är tufft. Med karaktärer och handling som inte riktigt berör, förutom typ sista kapitlet, men fortfarande ger en något att tänka på. En bok som har korta kapitel och ett normalt, fungerande språk. En bra bok som är läsvärd och som jag tänker rekommendera, trots de brister jag upplevde.

 

Har du läst den omtalade boken? Vad tycker du om titeln?

Titel: Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med
Författare: Johanna Nilsson
Serie:
Sidor: 255
Originalspråk: Svenska
Taggar: Ungdomar, Livet, Döden
Finns bl.a på: AdlibrisBokusCDON
Annat av författaren: Lilla Darling

Recension: Ingenting och allting

-Madeline har en väldigt ovanlig sjukdom som gör att hon i princip är allergisk mot hela världen. Hon har levt så gott som hela sitt 18:åriga liv utan att se världen. Utan ett vanligt tonårsliv, med kompisar, förälskelser och uppkörningar. Madeline har lärt sig att det är så här det kommer vara och hon har lärt sig att acceptera det. Men så en dag flyttar det in en ny familj i grannhuset. En familj där Olly finns. En familj som kommer förändra allt. Hur ska Madeline kunna uppleva kärleken om hon inte ens kan träffa sin kärlek face to face? Inte ta på honom. Inte vara nära honom. Vilka risker är värda att ta? Vilka risker kommer hon ta för kärleken?-

20161004_0749151
Ingenting och allting

 

Det här var verkligen en bok som passade mig och jag tyckte väldigt mycket om den! Jag gillar layouten på texten, det är listor och bilder, korta sidor och kapitel, anteckningar, mail och chattar. Språket är lättläst och inte så hackigt, trots att det är ganska korta bitar och att dessa ibland är skrivna helt i chattform. Det gick väldigt snabbt för mig att läsa ut boken och jag tog med mig den hit och dit för att få njuta av dess charm.

Överlag så tycker jag inte att det blir så djupt, hemskt, jobbigt eller tungt som jag hade förväntat mig. Även om Madeline har en väldigt allvarlig sjukdom så upplever jag inte historien som hjärtskärande eller sorglig. Det är på ett sätt nästan lite lättsamt, men ett djup finns fortfarande, i tankarna kring livet och att vara levande, något som Madeline funderar en del på när Olly och starka känslor kommer in i bilden.

Omslaget tycker jag om. Jag gillar guldet mot den blekturkosa bakgrunden och alla små teckningar som man kan förlora sig i.

Ingenting och allting var för mig en lagom lång, ”lätt”, alltså att den inte grävde sig ner i jobbiga högar av ångest och mörker, bok som samtidigt hade mening och betydelse. Den var härlig, charmig och lätt att tycka om! Den är en fint beskriven historia om livet. Om kärlek, känslor, längtan. Om anpassning, njutning och svårigheter. Här finns funderingar och tankar utan att det blir jobbigt så en grinar, men inte meningslöst. Rekommenderas! 

 

Har du läst Ingenting och allting? Vad tyckte du om den?  

Titel: Ingenting och allting
Författare: Nicola Yoon
Serie:
Sidor: 299
Originalspråk: Engelska
Taggar: Kärlek, Livet, Ungdomar
Finns bl.a på:  BokusCDONAdlibris

 

Recension: Så har jag det nu

-Femtonåriga Dassy skickas från New York till den engelska landsbygden för att tillbringa ssommaren med en moster och fyra kusiner som hon aldrig tidigare träffat. När mostern åker bort blir de fem kusinerna ensamma i det stora huset. Kort därefter exploderar bomber i London och England ockuperas av en okänd fiende. Trots kriget blir gården ett slags Edens lustgård: en plats utan vuxna eller regler att följa; en plats där Daisys spirande och förbjudna kärlek till kusinen Edmond får växa ostört. Men kriget skonar ingen och kusinerna skingras. Det blir en sommar när barndomen får ett abrubt och plågsamt slut, men också en sommar då Daisy upptäcker nya sidor hos sig själv. – från baksidan av Så har jag det nu

20160823_170213

Okej. Alla som hört om Så har jag det nu i en tidning, blogg, tv, radio, bokaffär, eller vilken medie som helst räcker upp en hand.*räcker upp handen* Visst nu ser jag inte er, men om jag fick gissa så har många av er som läser detta hört mycket om denna boken. Så hade även jag, vilket gjorde att jag hade förväntningar på den. Meg är ju årets ALMA-pristagare också. En fantastisk skildring av ett krig och en flicka. Typ.

”Åh, kära Lakritsboken, men vad tyckte du då? Vi darrar av spänning!” A, men sluta med det då. Jag tyckte inte om den här boken. Nej, nu blev det nog inte helt rättvist, jag klarar inte av språket. Första gången jag läste boken läste några kapitel. Om och om igen innan jag bytte bok. För det gick inte. Visst, mitt eget språk här är kanske inte alltid magnifikt, som idag – ingen ork – ingen snygg grammatik. Men jag hade otroligt svårt att läsa eftersom det som karaktärerna sa stod mitt i en mening. På en enda sida kunde det vara en enda mening. Utan punkt och med repliker i den utan extra tydlig markering. Jag vet inte om det är en symbol för en ung tjejs hjärna under ett krig, att allting bara håller på och håller på utan paus och så säger nån nåt och så ska det bli en stämning men jag får bara svårt att läsa Nej jag har inte glömt några tecken sa hon och nu blev det jobbigt här va eller oj vad jobbigt. Fattar du? (Sen var inte hela boken fylld av sideslånga meningar men de fanns och även när just meningarna är kortare känns det inte helt bra) Det här fungerade inte alls för mig. I mina recensioner skriver jag ofta ”Jag fick enkelt flyt i texten” och nu får vi en tydlig kontrast här. För även om jag linkade mig fram i historien, så var det som att ha stukat foten och ska gå någonstans. Det går, vissa bitar bättre och vissa sämre men jag gör det med bra mycket mindre njutning än med ett bra flyt. Nu ska jag sluta upprepa mig och faktiskt säga något nytt. 20160823_170247

När boken börjar lida mot sitt slut är min först tanke att det här verkligen inte var något bra från min synvinkel. Men jag inser att det verkligen inte är budskapet, själva handlingen eller skildringen av en flicka och ett krig som jag ogillar, utan själva språket. Det andra kan jag se det fina i. I känslorna och svårigheterna och allt det där som händer. Visst är det en fin skildring av sådant, men tyvärr med ett språk som inte alls bjöd in mig på te och kaka. Jag vill egentligen bara lägga ifrån mig denna och börja på något bättre. Det här är säkert ett mästerverk, men inte i mina ögon. Tyvärr verkligen, men jag blev besviken. Tyvärr.

Dock vill jag ge Meg en chans till för vem som helst går ju inte och vinner pris lixom. Jag har reserverat hennes ”I begynnelsen var Bob” och ”Den jag var”. Hoppas jag gillar dem mer.

Den stora, klassiska frågan; Vad tyckte du? Kan du förstå mina språkproblem eller fattar du inte alls vad jag menar? 

Titel: Så har jag det nu
Författare: Meg Rosoff
Serie:
Sidor: 189
Originalspråk: Engelska
Taggar: Krig, Romaner
Finns bl.a på: AdlibrisCDONBokus

Nylånat

I am pretty stolt över mig själv för nu har jag legat i och sett till att få hem böckerna från min senaste läslista (tips! vill du veta kort om varför jag lånat dessa böcker, så kika in samma lista). Några av dem iaf, vissa andra hade längre kö på biblioteket så där lär jag få vänta ett tag. Hur som helst så känns det skönt, om än något konstigt, att ha en fylld hylla med böcker igen och jag är glad att äntligen få läsa alla dessa. Frågan är bara vilken jag ska börja med… Några tips? Haha har hört så bra om flera av dem och flera liknar sig även i genre, med kärlek och relationer. Kommentera gärna om du läst någon av dessa!

2016-10-04-17-30-051
”Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med”, ”Se dig inte om”,  ”Ormbunkslandet”

Vad läser du just nu? (: