Recension: Varm vinter

Varm Vinter är den fristående fortsättningen till Svart Sommar.

-Det är vinter, Annie är tillbaka i skolan med kompisarna, men det är allt annat än lugnt och roligt. Brandlarmet går hela tiden, samma person dyker upp på olika konstiga ställen, och någon lägger ett gammalt halsband i Annies låsta skåp. Två gånger. Är det den gulliga killen i 6D, eller är det någon som vill Annie illa? Och kan det vara så hemskt att hon satte igång alltihop själv, när hon öppnade dörren till skyddsrummet i källaren?- från bokens baksida

20170115_1036441

 

Då jag gillade Svart Sommar mycket hoppades jag att denna skulle vara lika bra. Tyvärr tycker jag inte det. För det första blir det inte alls lika läskigt här. De sakerna som ska vara otäcka känns inte trovärdiga på samma sätt. Visst kommer en del spännande historia fram men den läskiga biten blir aldrig särskilt skrämmande.

Relationerna mellan Annie och hennes jämnåriga upplever jag som ”typiska” relationer för en sån här bok. De känns inte så äkta eller speciella. Först är det ”gulliga bästisar som inte kan leva utan varandra åh kram kram” sen blir det ett bråk och sen är de vänner igen. Och mellan kompisen Fanny och Olle som Fanny är kär i går det väldigt lätt. Vi får höra att Fanny tycker Olle är söt. Dagen efter blir de ihop (typ). Mellan Annie och killen hon är kär i går det inte fullt så enkelt, men fortfarande ganska milt. Jag vet inte om det är svårt att komplicera saker men fortfarande anpassa en bok till åldern 9-12 eller om det är så relationer ser ut. Förmodligen är det nåt mellanting.

Jag önskar att jag kan gilla Varm Vinter så som jag gillar Svart Sommar men det gör jag inte. Dock är det fortfarande en helt okej bok, men jag skulle nog rekommendera just den här till lite yngre läsare.

 

Har du läst den här? Har du en bra måndag? Händer det nåt intressant idag?

Titel: Varm vinter
Författare: Åsa Anderberg Strollo
Serie: fortsättning på Svart Sommar
Sidor: 191
Originalspråk: Svenska
Taggar: Skräck, Barn/unga
Finns bl.a på: CDONAdlibrisBokus
Annat av författaren: Svart sommar

Annonser

Recension: Svart sommar

Enligt webbhandlarna riktar sig Svart sommar till de i åren innan tonåren ansluter. Men som jag tjatar om så tycker jag att det spelar noll roll. Jag läste Åsa Anderberg Strollos bok i alla fall och jag fick rysningar.

-Det här kommer bli den värsta sommaren i Annies liv. Storrasyster Wilma är sur och det regnar oavbrutet. Och de är fast på Svärtan, det konstiga torpet i skogen som mamma plötsligt ärvt. Vad är det som luktar och varför vill hunden Sessan inte ens gå in i huset? Och de otäcka drömmarna som jagar Annie om nätterna, vad vill de henne?- från bokens baksida

psst. Glöm inte att titta in på måndag. Då skriver jag om fortsättningen till denna! 

Jag är en kvällsläsare men vissa böcker brukar jag slalomläsa för att jag tycker det är otäckt att läsa om läskiga saker på kvällen. Eller så ser jag till att ha de utlästa innan jag ska sova. Som Vilse t.ex., den läste jag ut under en sommarlovsdag, så gott som en sträckläsning alltså. Svart sommar blev nästan sträckläst. Trettio sidor på morgonen, resterande på kvällen. Vilket var skönt. För otäckt, det blev det.

Annie ska spendera en sommar på ett gammalt torp, i ett ödsligt område, och torpet heter Svärtan. Som upplagt för läskiga inslag. De mystiska händelserna ökar, drömmar som känns verkliga, konstiga lukter, saker som ändrar sig och mamma och Hakim (bonuspappan) som verkar dölja något. Annie har hela tiden en stark känsla av att allt inte är riktigt rätt. Sakta kommer det fram nya pusselbitar och som läsare kan jag vara med och lösa pusslet. Detta gör att spänningen hålls uppe och jag får en känsla av att vara iakttagen. Burr.

Jag kan se varför den riktar sig till 9-12 års åldern. Den är lite enklare i hur saker utvecklar sig och löser sig, och också i språket. Att jag dessutom är en van läsare gör att det flyter på rejält och språket är inte någon utmaning. Men jag tror att den kan passa ovana läsare i även de där åren som kommer efter 12. Eller en van eller mindre van läsare som befinner sig under 12. En ganska bra bok som jag tror kan vara lagom för många. Om en står ut med att det är lite läskigt då ;).

En bok som jag gillar, den lämnar kvar en obehaglig skugga hos mig som jag inte riktigt kan skaka av mig helt. Därför satte jag näsan i den fristående fortsättningen för att få uppleva det en gång till. Som när en åker berg-och-dal bana och det är superläskigt men ändå ställer en sig i kön igen. (inte för att det händer undertecknad så ofta då men..) Rekommendation!

Har du läst? Är du en räddhare eller skräckfantast? (eller mittemellan? ni vet allt är ju inte bara svart eller vitt, som i serier osv. där karaktärer ofta har ett enda tydligt intresse och karaktärsdrag. så är det ju inte alltid? Sjukt intressant ämne, ska skriva nåt ordentligt om det nån gång. Nu har ni fått en SNEAK PEAK. på en skärm nära dig inom snar framtid (; )

Titel: Svart sommar
Författare: Åsa Anderberg Strollo
Serie: finns en fristående fortsättning och den recenseras på måndag 🙂
Sidor: 192
Originalspråk: Svenska
Taggar: Skräck
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON

Annat av författaren:

TREVLIG HELG!

//LAKRITSBOKEN (:

Recension: Let it snow

Tanke från december: ”Den här Let it snow, det är nog nåt jag ska läsa. Hade ju passat bra i jul.” Heheh. Bara den lilla detaljen att julen tog slut innan jag fick tag på den. Men vad gör väl det. Nog för att det känts som vår de närmaste dagarna (nej en bor ju inte i nordligare Sverige så snönivåerna har inte direkt varit massiva), så är det ju trots allt en vintermånad. Och sen kommer April också. Vintervädret kan alltså komma tillbaka.

-En rejäl snöstorm på julafton kan vara en katastrof. Eller alldeles magisk. Det är julaftons kväll och Gracetown har blivit begravt i snömassor. En ensam tjej hoppar av tåget som fastnat i snön och pulsar fram till den nattöppna restaurangen vid spåret. Fjorton övertända cheerleaders följer efter och ber killarna på fiket att fixa fram ett spel. Tobin och Greven gräver fram ett Twister och ger sig ut i stormen i en episk kapplöpning mot tvillingarna Reston. Till slut hamnar alla vilsna själar på samma fik där Baristan Addie försöker laga sitt krossade hjärta vid espressomaskinen. Och försöker hitta en försvunnen miniminigris.  – från ”Let it snows”baksida

”Let it snow” är alltså en mysig bok i tre delar. Vinterstämningen är på och tre olika författare har samlats i en enda bok. Men delarna hänger alltså ihop. Och det är en sak jag gillar, hur trådarna knyts ihop, dels lite under delarna men även en hel del i slutet. Jag gillar att de gör det då 1) Det känns mycket som en hel bok med röd tråd. 2) Det är intressant att läsa om olika synvinklar på händelser och personer. Det kan hjälpa en med att komma ihåg att andra människor också tänker. I mitt huvud finns det en konstig funktion som kallas tankar och tydligen har alla andra också det;) ;). Även om det kan vara svårt att förstå, då tankeaktivitet inte syns. Därför är det intressant med parallellhandlingar och även om detta inte är den vanligaste formen av parallella handlingar så är det ändå en form av sådana.

*ler, kramar och klappar om boken lite.* Jag blir bara så himla glad av att tänka på denna berättelse! Den fyllde absolut på en lite försenad julvärme hos mig. Språket är ganska snabbläst, historien intressant och omslaget fint! Rekommendation!

Har du läst den här? Hur är vädret hos dig? Snöigt, töigt eller vårigt?

Titel: Let it snow
Författare: John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
Sidor: 333
Originalspråk: Engelska
Taggar: Unga
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON

Annat av författaren: Efter Alaska – bok av John Green

Recension: Harry Potter och det fördömda barnet

Den berömda åttonde berättelsen om Harry Potter har nu nått även mina händer. Boken är ett manus och pjäsen hade premiär i London i somras. En hel del bloggare, läsare och intresserade soon to be läsare har tyckt till, diskuterat, häpnat och förundrats den här boken. En bok som fått mycket uppmärksamhet alltså.

-Det har alltid varit svårt att vara Harry Potter och det är inte mycket enklare nu när han är en överarbetad anställd på Trolldomsministeriet, make och pappa till tre skolbarn. Medan Harry brottas med ett förflutet som ständigt görs sig påmind måste hans son Albus slåss mot ett arv han aldrig velat ta del av. Det förflutna och nutiden smälter samman på ett olycksbådande sätt och både far och son blir medvetna om den obekväma sanningen. Ibland kommer mörkret från platser man inte väntar sig.- från boken

20170115_103728.jpgJa, återigen får vi ta del av Harry Potters magiska (på fler än ett sätt xD) värld. Denna gången i manusform. Vilket är lite annorlunda, förstås. Jag, som spelar teater, är inte så ovan vid att läsa manus men jag brukar inte läsa dem som böcker. Men jag har inga problem med denna formen, jag hittar ändå ett flyt och läsningen funkar bra. Sen blir det ju skillnader i upplevelsen. Jag menar, jag får ju inte veta alls lika mycket saker som i de vanliga böckerna och det blir en lite annorlunda läsupplevelse. Inte samma tankar och beskrivningar. Men jag tycker inte att det blir tråkigt för det.

Jag tycker att det är viktigt att poängtera att det här är en annan bok än de tidigare böckerna om Harry Potter. Dels handlar den här om hans son, dels är den skriven i manusform och blir inte riktigt lika personlig.

Den största skillnaden är väl att den faktiskt handlar om Albus. Inte Harry Potter som vi redan känner. Inte pojken som var utvald att möta mörkret. Inte pojken som under hela sin skoltid fick olika prövningar och nya äventyr. Inte pojken som alla vände sig om efter och viskade om. Nej. Vi möter sonen till denna pojke. Sonen som känner sig pressad från sin far. Sonen som inte har klickat helt med sin far, då han känner att han inte duger. Sonen vars far var en hjälte som avgudades av många. Och det här, det här leder fram till en ganska intressant relation mellan Albus och Harry. Denna relation är, vad jag tycker, fokuset i boken. Inte nåt äventyr för att besegra mörkret, nej, det här är minst lika intressant.

Jag tycker att den här boken är riktigt bra, men jag älskar den inte så som jag älskar de andra HP-böckerna. Den kommer inte åt mig på samma sätt. Egentligen vill jag inte jämföra den med de andra sju böckerna överhuvudtaget eftersom den har ett flertal skillnader och det är inte samma typ av bok. Summa summarum; min upplevelse av boken är positiv och jag hör absolut till de som gillar den!

Har du läst denna? Har du någon magisk Potter upplevelse? Berätta gärna!  (;

Titel: Harry Potter och det fördömda barnet, del 1 och 2
Författare: J.K. Rowling, Jack Thorne, John Tiffany
Serie: (Harry Potter)
Sidor: 376
Originalspråk: Engelska
Taggar: Harry Potter, Manus
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON
Annat av författaren: Den tomma stolen

Ha en bra måndag så hörs vi igen på onsdag! Då pratar jag om en bok med julstämning och en massa snö.

// Lakritsboken

 

Recension: Jag lever, tror jag

-Det är tisdag när det händer. Jag har alltid tänkt att man kommer få någon slags förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. Att det skulle vara en storm ute, eller jordbävningar. Jag hade aldrig trott att det skulle vara en dag som alla andra.

Moa är död och Kims värld rasar samman. Hur fortsätter man att leva utan sin bästa vän?- baksidan på Jag lever, tror jag

20170115_103507.jpg

Wow. Det här är en bok som biter sig tag i mig. Jag vill verkligen inte lägga ifrån mig den, utan fortsätta läsa och läsa. Bara lite till. 23:45 när jag egentligen borde sova måste jag bara få läsa ut de sista sidorna. Jag måste. Sen måste jag gråta lite också. Det måste jag.

Fy tusan vad jag känner med Kim. Jag vill bara att allt ska lösa sig för henne. Jag känner ett stort medlidande och det är så jobbigt för henne, så då blir det jobbigt för mig (på ett bra sätt).

Boken är skriven i dagsform (hmm, nu lät det som nåt annat va?), alltså inte kapitel 56 utan dag etthundrasju och så. En del dagar står det mycket på, en del lite. Detta upplägget liknar lite sidupplägget i M varken mer eller mindre. Svårt att sluta läsa alltså.

Det är så spännande att läsa om Kims minnen med Moa, hennes sorg, Kims jakt på svaren kring Moas död och hennes relationer med de som finns kvar. Amanda t.ex. och hur deras relation blir påverkad av Moas död.

20170115_103312.jpg

 

Mot slutet när jag kommer på det som både jag och Kim letat efter. När jag inser det som skulle kommas på. Då. Då stelnar jag till och ryser. Sen försöker jag få Kim att förstå genom febril tankeaktivitet. Det funkar efter ett tag, och då inser hon. Och reagerar.

En fantastisk debutroman om allt som sorgen kring en kompis död kommer med. En debutroman som jag tycker mycket, mycket, mycket om. Varm, varm rekommendation!

Har du läst ”Jag lever, tror jag”? 

Titel: Jag lever, tror jag
Författare: Christine Lundgren
Serie:
Sidor: 239
Originalspråk: Svenska
Taggar: Unga, Döden, Roman, Debut
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON
Annat av författaren: –

 

Recension: M varken mer eller mindre

-Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. Och hur hon än försöker reda ut tillvaron blir det bara värre. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?- handling från Bokus

20170115_103530.jpg

”M varken mer eller mindre” är en bok som är medryckande.  Jag fastnar i den och jag vill fastna i den. Det är en bok som jag gärna läser när jag vill fokusera på nåt annat. Stänga av omvärlden, och det är nåt som jag gillar med läsning, att stänga av omvärlden. Då måste boken vara tillräckligt bra för att kunna göra det. Och det fixar den här.

När ett kapitel tar slut börjar ett annat på samma sida och det är så svårt att slita sig från historien. När kapitlen ligger så tätt så vill jag bara läsa ett till. Och ett till. Vilket absolut har med den medryckande historien att göra också.

Jag gillar Maj. Det är härligt att följa hennes breda tankegång, med en del lustiga ideér och humor men också tankar som verkligen går att känna igen sig i. Det är jobbigt att hon inte lyckas trassla ut allt, men en bra berättelse blir det.

Jag gillar hur jag som läsare får höra om Majs kompisrelationer, kärleksrelationer och familjerelationer och hur de ligger parallellt med varandra. Detta är en bok som jag tyckte mycket om och jag kan varmt rekommendera den!

Har du läst ”M varken mer eller mindre”? Vad tyckte du? 

Titel: M varken mer eller mindre
Författare: Petra Backström
Serie:
Sidor: 270
Originalspråk: Svenska
Taggar: Unga, Relationer, Debut
Finns att köpa bl.a på: BokusAdlibrisCDON
Annat av författaren:

Fantastiska vidunder och var man hittar dem

Hörni! Film-fredag is back! Idag ska vi snacka film! Jag sitter här vid min dator med 5 fine frokner och Dynamite på hög volym och försöker dansa ut random känslor. Jag tänker även tillbaka på förra onsdagen. Då var jag nämligen på bio med några vänner och såg ”Fantastiska vidunder och var man hittar dem”. (Fantastic beasts and where to find them ).

Ska vi börja med att reda ut faktan då? (rätta mig som vanligt om jag har fel) Jo, den här filmen är baserad på en bok av (den fantastiska) J.K. Rowling som är obligatorisk läsning för alla förstaårselever på Hogwarts. Boken utspelar sig 70 år före Harry Potters tid. Filmen är ca 2 h och en kvart med åldersgräns 11 år. Ja.

Filmen handlar om magizoologen Newt Scamander som åker till New York för att studera magiska varelser. Där stöter han på mugglaren Jacob Kowalski. Men några förrymda vidunder ställer till med problem som Newt och Jacob blir indragna i. Både mugglarnas och trollkarlarnas värld ligger illa till. Ett mycket spännande äventyr väntar! (för trailer  se bl.a. SF:s hemsida)

Vi såg den inte i 3D men jag tror absolut att det kan vara coolt, då det är många effekter. Sen har ju 3D både för och nackdelar, en del tycker ju att det är jobbigt. Men det var inte trist utan 3D heller.

Ah. Denna film var väldigt omtyckt hos mig och mina vänner! Den hade väldigt många delar som vi uppskattade. Det var en medryckande film med en del läskigare inslag. Men humor och romantik, charm och vackra vidunder kom också fram och allt blev en härlig film med lagom stämning.

Newt och Jacob är nog mina favoriter här. Newt är mycket charmig med sitt brittiska uttal och hans enorma kärlek till sina djur. Han är så godhjärtad. Helt enkelt omöjlig att inte tycka om. Jacob är väldigt rolig och charmig han också. Och söt i sina, något förvirrade uttryck. (förstår ni vad jag menar med söt? hoppas det iaf) Sen har vi några häxor som kommer in i bilden också, men om dem så tänker jag inte säga så mycket.

Jag gillar att det går att få ut så mycket ur den fantastiska Harry Potter världen utan att det blir tjatigt eller tvingat. Och jag tycker verkligen att världen är helt underbar och det är härligt att få gräva ner sig i böcker och filmer. På nätet finns också otroligt mycket att läsa om karaktärer, bakgrunder och fanfiction, allt möjligt. Det ska ju tydligen bli fler HP filmer nu? Någon som har koll på planerna?

Jag tycker mycket om denna filmen då den var varierad men naturlig i sin blandning. Den hade fina karaktärer och alla de saker du kan önska dig. (Vi fick skratta och rysa. Utbrista ”naaw” och le. Vi fick slappna av och vi fick vara på tårna.) Rekommendation!

 

Trevlig helg!

// Lakritsboken

 

Recension: Satsa allt

-Det enda Greg är bra på är att spela tevespel, men hans mamma vill att han vidgar sina vyer och gör något annat. Vad som helst! När Greg hittar en gammal videokamera i garderober får han en idé: han ska göra en ruggigt bra skräckfilm med bästa kompisen Rowley i huvudrollen. Det ska väl ändå visa mamma och världen att han har en talang i toppklass – och ge honom den berömmelse han så väl tycker att han förtjänar! Men är det så smart att satsa allt på en enda film?- från baksidan på ”Satsa allt”20161210_123447[1].jpg

För inte så länge sen skrev jag i en bloggstafett om Dagbok för alla mina fans, det inlägget hittar du här.

Jeff Kinneys succéserie roar massor av barn och unga världen över och jag ser absolut varför. Med ett snabbt, enkelt och humoristiskt språk fångar han enkelt intresset för boken. Huvudkaraktären Greg är enkel att fatta tycke för och hans roliga påhitt gör att ingen sida blir tråkig. Roliga bilder hjälper också till att fylla upp sidorna i boken, som är uppbyggd som en dagbok. Det här är en bok som kan göra läsning kul för barn, men även sätta flin på läpparna hos många åldrar uppåt.

Titel: Satsa allt
Författare: Jeff Kinney
Serie: Dagbok för alla mina fans
Sidor: 223
Originalspråk: Engelska
Taggar: Humor
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON
Annat av författaren: Det långa loppet

Recension: Ormbunkslandet

-När Margit kliver av tåget på Malmö centralstation har hon ingen aning om vart hon ska ta vägen. Hon vet bara att det är omöjligt att stanna kvar hemma, i tystnaden efter Mika. Mika som lämnade henne på högen av dynor i redskapsförrådet och sa att de måste komma ifrån varandra. För att det förbjudna mellan dem, som ingen får veta om, måste få ett slut. Utanför Margits och Mikas symbiotiska värld vet Margit inte var hon hör hemma. Staden Malmö gör ständiga försök att tränga igenom förlamningen och vilsenheten. Men ju närmare staden och människorna kommer henne, och ju mer hon blir del av en helt ny, aktivistisk gemenskap, desto
större blir Margits rädsla för att hennes och Mikas hemlighet ska bli avslöjad. Att insekterna som rör sig vid rötterna ska komma upp i ljuset.- från Adlibris

20161004_0750431
Ormbunkslandet

Ojoj, vad bra den här var! En superfin bok om den otillåtliga kärleken, sorg, att vara och acceptera sig själv. Direkt när Mika och Margits relation kom fram tänkte jag på Katarina von Bredows bok ”Syskonkärlek”, och i Ormbunkslandet gör Margit själv en koppling till den (eller alltså, hon läser den, typ).

Det är ett mycket fint språk som uppmanar till ett fortsatt läsande. Jag gillar hur historien blandar Margits tillbakablickar på hennes och Mikas upplevelser och det som händer just nu för Margit. Hennes liv i Malmö var intressant att läsa om, kopplades ihop med det som hänt och gjorde att det blev en lagom blandning i boken.

Jag tyckte riktigt mycket om Ormbunkslandet och jag kan varmt rekommendera den!

Har du läst Ormbunkslandet? Berätta gärna!

Titel: Ormbunkslandet
Författare: Elin Bengtsson
Serie:
Sidor: 283
Originalspråk: Svenska
Taggar: Ungdomar, Syskonkärlek, Ungdomslitteratur
Finns bl.a på: AdlibrisBokusCDON

Annat av författaren:

Recension: En väktares bekännelser

Detta är den sista boken som jag läste 2016. Och visst avslutade jag året på topp!

-Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra.

I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu. Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser). I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda. – från Bokus

20170105_110944[1].jpg
”En väktares bekännelser”

Wow! Det här är lätt en av de bästa böckerna jag läste 2016. Jag fastnade direkt för den spännande historien. Jag gillar verkligen blandningen av Tildas privatliv och hennes väktarliv. Boken är lagom lång, har ett lättläst språk och en väldigt intressant historia som gör att den snabbt läses ut.

Genom historien får jag som läsare ta del av olika typer av ledtrådar så att jag också kan lösa problemet som dyker upp. Detta gör att jag ganska snabbt räknar ut hur det ligger till i staden, vem som är den onda, men sen visar det sig att jag har blivit lurad och så kommer jag på den riktiga skurken istället. Perfekt balans i ledtråderiet så att intresset och spänningen hålls uppe, men allt inte avslöjas på en gång.

Tilda är enligt mig en underbar karaktär. Väldigt realistiskt. Hon har en favoritlärare, som blir ersatt av en lärare som hon inte alls gillar, hon har sin kompis, kärleken Hakim som inte verkar vara kär i henne. Allt är inte tipp topp, och så ser det ju ut hos en tonåring.

Omslaget är så fint! Dock lite svårt att fota, med de skimriga bokstäverna.

Jag vet inte vad det var som gjorde att ”En väktares bekännelser” så sjukt bra. Jag kan inte sätta fingret på det, alltså så är helheten bra. Alla delarna fungerar bra, underbart språk, rolig och spännande historia, det finns humor och charm, igenkännande karaktär. Riktigt, riktigt bra! Stark rekommendation! 

Har du läst den här? Berätta gärna!

Titel: En väktares bekännelser
Författare: Elin Säfström
Serie:
Sidor: 284
Originalspråk: Svenska
Taggar: Ungdomar, Övernaturligt (På baksidan står det att det är : ”en roman som blandar nordisk folktro med modern fantasy i Stockholmsmiljö”,  så där har ni en lite finare formulering)
Finns att köpa bl.a på: CDONBokusAdlibris
Annat av författaren: