Recension: Harry Potter och det fördömda barnet

Den berömda åttonde berättelsen om Harry Potter har nu nått även mina händer. Boken är ett manus och pjäsen hade premiär i London i somras. En hel del bloggare, läsare och intresserade soon to be läsare har tyckt till, diskuterat, häpnat och förundrats den här boken. En bok som fått mycket uppmärksamhet alltså.

-Det har alltid varit svårt att vara Harry Potter och det är inte mycket enklare nu när han är en överarbetad anställd på Trolldomsministeriet, make och pappa till tre skolbarn. Medan Harry brottas med ett förflutet som ständigt görs sig påmind måste hans son Albus slåss mot ett arv han aldrig velat ta del av. Det förflutna och nutiden smälter samman på ett olycksbådande sätt och både far och son blir medvetna om den obekväma sanningen. Ibland kommer mörkret från platser man inte väntar sig.- från boken

20170115_103728.jpgJa, återigen får vi ta del av Harry Potters magiska (på fler än ett sätt xD) värld. Denna gången i manusform. Vilket är lite annorlunda, förstås. Jag, som spelar teater, är inte så ovan vid att läsa manus men jag brukar inte läsa dem som böcker. Men jag har inga problem med denna formen, jag hittar ändå ett flyt och läsningen funkar bra. Sen blir det ju skillnader i upplevelsen. Jag menar, jag får ju inte veta alls lika mycket saker som i de vanliga böckerna och det blir en lite annorlunda läsupplevelse. Inte samma tankar och beskrivningar. Men jag tycker inte att det blir tråkigt för det.

Jag tycker att det är viktigt att poängtera att det här är en annan bok än de tidigare böckerna om Harry Potter. Dels handlar den här om hans son, dels är den skriven i manusform och blir inte riktigt lika personlig.

Den största skillnaden är väl att den faktiskt handlar om Albus. Inte Harry Potter som vi redan känner. Inte pojken som var utvald att möta mörkret. Inte pojken som under hela sin skoltid fick olika prövningar och nya äventyr. Inte pojken som alla vände sig om efter och viskade om. Nej. Vi möter sonen till denna pojke. Sonen som känner sig pressad från sin far. Sonen som inte har klickat helt med sin far, då han känner att han inte duger. Sonen vars far var en hjälte som avgudades av många. Och det här, det här leder fram till en ganska intressant relation mellan Albus och Harry. Denna relation är, vad jag tycker, fokuset i boken. Inte nåt äventyr för att besegra mörkret, nej, det här är minst lika intressant.

Jag tycker att den här boken är riktigt bra, men jag älskar den inte så som jag älskar de andra HP-böckerna. Den kommer inte åt mig på samma sätt. Egentligen vill jag inte jämföra den med de andra sju böckerna överhuvudtaget eftersom den har ett flertal skillnader och det är inte samma typ av bok. Summa summarum; min upplevelse av boken är positiv och jag hör absolut till de som gillar den!

Har du läst denna? Har du någon magisk Potter upplevelse? Berätta gärna!  (;

Titel: Harry Potter och det fördömda barnet, del 1 och 2
Författare: J.K. Rowling, Jack Thorne, John Tiffany
Serie: (Harry Potter)
Sidor: 376
Originalspråk: Engelska
Taggar: Harry Potter, Manus
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON
Annat av författaren: Den tomma stolen

Ha en bra måndag så hörs vi igen på onsdag! Då pratar jag om en bok med julstämning och en massa snö.

// Lakritsboken

 

Annonser

Författare: lakritsboken

En tonåring som gillar att läsa. Och träna. Och se på film. Och skriva. Och en massa andra saker.

One thought on “Recension: Harry Potter och det fördömda barnet”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s