Recension: I´d tell you I love you but then I´d have to kill you

-Gallagher Academy might claim to be a school for geniuses – but it’s really a school for spies. Cammie Morgan is fluent in fourteen languages and capable of killing a man in seven different ways (three of which involve a piece of uncooked spaghetti). But the one thing the Gallagher Academy hasn’t prepared her for is what to do when she falls for an ordinary boy who thinks she’s an ordinary girl. Sure, she can tap his phone, hack into his computer, and track him through a mall without his ever being the wiser, but can Cammie have a normal relationship with a boy who can never know the truth about her?- från Bokus

20170128_101604.jpg

Jag tycker att det här var en helt okej bok. Inte den bästa jag läst, men absolut inte värdelös heller. Jag tyckte att den långa titeln och spiondelen var intresseväckande och det som är unikt med boken är just att Cammie har så mycket teoretiska och spioniga kunskaper men inte koll på det sociala. Men sen prövas ändå hennes sociala skills och hon klarar det ganska bra och hon får hjälp från vänner och ett kanske lite oväntat håll. Dock tycker jag inte att det som händer i boken är så spännande eller oväntat. Jag blir inte överraskad och känner inte magi mellan Josh och Cammie, så jag blir inte uppslukad riktigt.

Läser du helst böcker på originalspråk? Eller alltid på svenska? 

Titel: I´d tell you I love you but then I´d have to kill you
Författare: Ally Carter
Serie:
Sidor: 320
Originalspråk: Engelska
Taggar: Kärlek, Unga
Finns bl.a på: BokusCDONAdlibris
Annat av författaren:

Annonser

Författare: lakritsboken

En tonåring som gillar att läsa. Och träna. Och se på film. Och skriva. Och en massa andra saker.

2 thoughts on “Recension: I´d tell you I love you but then I´d have to kill you”

  1. Har jättesvårt för att bestämma mig för vilket språk jag helst läser på alltså… jag gillar att blanda och både engelska och svenska för tycker det är skönt att läsa på bägge. När det kommer till originalspråk så jaaaaa, kanske egentligen alltså att det brukar kännas bäst. På originalspråk alltså. Ofta får jag en helt annan känsla om jag först läser en bok som är skriven på engelska, och sen läser den översatt till svenska. Det känns som att man ofta typ tappar stämningen i boken när man översätter den?

    Liked by 1 person

    1. Jag förstår den där känslan om att stämningen kan försvinna när man byter språk, men jag har aldrig uppmärksammat det själv, då jag helst läser på svenska. Och jag brukar inte läsa böcker två gånger. Men samtidigt som jag tror att känslan kan försvinna då finns det ju också böcker som är riktigt bra språkligt även fast de är översatta. Det är intressant det där. När min mamma läste Jojo Moyes bok ”Toner i natten” kände hon inte igen Moyes stil och tänkte först att det kanske var en av hennes tidiga böcker., vilket det inte var. Så nu tror hon snarare att översättningen inte gick helt bra, då det tydligen inte var helt korrekt språk heller. (Jag har själv inte läst boken eller några recensioner så kan inte säga mer än så.) Språket är viktigt helt enkelt.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s