Recension: Tisteltankar

-En dag faller Linns mormor ihop. Linn blir paralyserad men folk runt omkring agerar. Det räcker inte för att rädda mormoderns liv och händelsen tar hårt på Linn. När sommarlovet sen är slut delas klassen upp på grund av en vattenläcka på skolan. Linn hamnar i samma klass som Badbollen, eller Tim som han egentligen heter, en av dem som hjälpte till när mormor föll, snygge Jakob och Emelie som har ett gäng och en dryg attityd. Stämningen i klassen är annorlunda än i Linns gamla klass och hon har svårt att få vänner och komma in i gemenskapen.-
20170627_105444Jag hade höga förväntningar på Tisteltankar, hoppades att den skulle vara magisk och beskriva ångest på ett vackert och känslosamt sätt. Men jag känner inte riktigt att den räcker till. Språket är inte någon utmaning för mig, det blir inte svårt att läsa och därför passerar orden bara förbi. De berör inte riktigt heller, min älskade magi saknas. Därför upplever jag boken som bra, men inte mer än så. Godkänd och kanske läsvärd för vissa, men för oss som söker fullständigt lamslagande böcker är det här tyvärr inget måste. På vissa ställen i boken närmar den sig intressant och bättre, men den når inte riktigt. Positivt är att psykisk ohälsa berörs och det är viktigt att vi kan få läsa mer om det.

Tyvärr blir Tisteltankar bara ytterligare en i mängden, godkänd men inte fantastisk. Kanske hade jag tyckt mer om den när jag var yngre. Då hade jag förmodligen upplevt språket som mer speciellt också.

Titel: Tisteltankar
Författare: Annette Eggert
Serie:
Sidor: 237
Originalspråk: Svenska
Taggar: Unga
Finns bl.a på: AdlibrisBokus

Annat:

Annonser

Recension: Larklight

-Art bor med sin pappa och sin syster Myrtle i Larklight. En dag väntar de besök av en herre men blir istället överraskade av ett gäng spindlar. Spindlarna tar syskonens pappa tillfånga och Art och Myrtel blir indragna i ett rymdäventyr där de upptäcker hemligheter, stiftar nya bekantskaper och gör allt för att lösa mysteriet.-

Boken är väldigt lättsamt skriven och den har som en ironisk ton över sig. Det är också lite lillebrors-syndrom över den, som t.e.x. när X säger ”Nu hoppar vi över pussarna och går vidare till det intressanta”. Historien är något förutsägbar, men det blir ändå inte tråkigt. Art gör inte heller alla kopplingar som läsaren gör, så ibland blir det lite gulligt när han inte inser uppenbara saker.

Larklight är en rolig, lättsam bok om ett rymdäventyr. Den är lätt att läsa och en trevlig läsupplevelse. Karaktärerna är roliga och intressanta.

Titel: Larklight
Författare: Philip Reeve
Sidor: 416
Originalspråk: Engelska
Taggar: Rymdäventyr
Finns bl.a på: Adlibris,
Annat:

Recension: Projekt Rosie

-Don Tillman ser bra ut men har aldrig riktigt passat in i några sociala sammanhang och har svårt att få kontakt med kvinnor. Men som den strukturerade forskare Don är utformar han Projekt Fru – ett mycket grundligt frågeformulär som ska hjälpa honom att hitta den perfekta partnern. Hon får absolut inte röka, dricka, ogilla kött, komma försent eller rubba hans inrutade liv.

Rosie Jarman gör allt detta. Hon är även spontan, smart och snygg, jobbar som bartender och vänder upp och ner på hela Dons tillvaro Ju mer Don engagerar sig i Rosies liv, desto mer börjar han släppa på sina strikta rutiner. Han lär sig också de mest oväntade saker, som varför öronsnibbslängden inte styr vårt partnerval, varför han aldrig varit på en andra dejt och varför glass smakar annorlunda i New York.- (baksidan på Projekt Rosie)

Jag tycker att det här är en fantastisk bok. Den är riktigt charmig, rolig och en mysig bok. Därför tyckte jag mycket om den!

Titel: Projekt Rosie
Författare: Greame Simons
Serie: Rosie
Sidor: 320
Originalspråk: Engelska
Taggar: Romaner
Finns bl.a på: BokusAdlibris

Annat:

Recension: Jag vill vara jordens medelpunkt

-En vinterdag i januari lämnar Lova Stockholm för att åka till Nya Zeeland och vara borta i ett år. Hon är sexton år och har allt uträknat. Det är nu livet börjar! När hon kommer hem ska hon bli författare och vara ihop med David Brink. Först ska hon bara bli av med oskulden och uppleva saker som hon sen ska skriva om. Det är planen.

Men Nya Zeeland är inte alls som Lova drömt om. Hon hamnar på en farm långt ute på landsbygden utan möjlighet att ta sig någonstans på egen hand, utom med skolbussen. Värdmamman Karen är ensamstående med tre barn och 220 kor, och de bor i något som mest liknar en gul skokartong. Veckorna går och varje dag är den andra lik, tiden står liksom stilla. Långsamt börjar paniken krypa i Lova; hon måste komma därifrån, men hur?- från bokus
20170528_172110.jpg

Nu är det här en blogg och här är det jag som huserar, därför ska jag vara ärlig; jag gillar inte den här boken. Lova klagar hela tiden på att hennes liv i Australien är trist men jag tycker mest att boken är trist. Det händer ingenting (vilken Lova också tycker) och när det väl händer nåt så får boken ett plus för tvisten i tvisten, men annars känns det mest lite platt och omotiverat. De tre vanligaste sakerna i boken känns som 1) ”Det händer ingenting” 2) ”De här (byxorna typ) är så 80-tal!” 3) ”Den typ 13-åriga kille som bor i mitt hus har ett udda beteende, undrar varför? Just ja, han är i puberteten.”

Dessutom förstår jag inte varför den måste utspela sig på 90-talet? 2000-talisterna känner inte igen tidsmarkörerna på det sättet, så det blir inte extra igenkänning om man riktar sig till dem. Men boken riktar sig kanske till de lite äldre och att det är tänkt att de ska uppskatta att ”drömma sig tillbaka” till skrivmaskiner och annorlunda kläder?

Om den här boken har en charm så missar jag den totalt. Språket tilltalar inte mig, handlingen känns platt och omotiverad och jag gillar inte huvudpersonen. Känner inte mycket alls för henne, inte så mycket positivt i alla fall. Det enda som jag gillar är att omslag och innerpärm är i fina färger. Sorry ass.

Titel: Jag vill vara jordens medelpunkt
Författare: Charlotta Lannebo
Serie:
Sidor: 171
Originalspråk: Svenska
Taggar: Ungdomar, 90-tal
Finns bl.a på: BokusAdlibris
Annat:

Recension: Den mörkaste delen av skogen

-I skogen sover pojken med horn i en kista av glas. Han har vilat där i generationer. Hazel och hennes bror Ben har båda varit förälskade i honom sedan de var små. En dag är kistan krossad och pojken borta. Hazel börjar få mystiska ledtrådar och hon och Ben bestämmer sig för att hitta pojken. De leds in på ett spännande äventyr i Alkungens rike och deras jakt på sanningen visar sig innehålla hemligheter och skeenden som ingen av dem kunnat förutse.-

20170611_152215[1]

Jag tycker att det här var en bra bok därför att Holly Black lyckas med alla bitarna. Hon har en spänning, i jakten, med gåtorna och mystiken kring magin, folktron och det övernaturliga. Hon har charmiga karaktärer, Jack och pojken med hornen charmar sönder mig, men Ben och Hazel är också älskvärda. Hon har ett bra språk och som läsare blir man fast snabbt. Jag tycker också att det är bra att berättelser från Hazel och Bens barndom får stödja deras handlingar. Eftersom boken innehöll övernaturligheter men också en lite mer vanlig värld tror jag att boken inte bara skulle passa de som redan gillar folktro osv, utan även de som är lite nyfikna på att läsa något nytt. 

Det vackra omslaget passar bra till den vackra boken. Det är en bok som är bra på flera plan och därför tyckte jag om den som helhet.

Titel: Den mörkaste delen av skogen
Författare: Holly Black
Serie:
Sidor: 323
Originalspråk: Engelska
Taggar: Övernaturligt, Folktro, Unga
Finns bl.a på: AdlibrisBokus

 

Recension: Björnstad

-Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?

Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är ett samhälle som krymper. Människor flyttar därifrån. Verksamheter stänger. Men ett hopp finns kvar: hockeyn. Björnstads pojkar har varit framgångsrika och nu hoppas staden på att de ska kunna förändra allt. Få folk att flytta tillbaka. Kunna anlägga nya skolor. Hockeygymnasium. Björnstad brinner för sin hockey. – (vill inte spoila någon handling här så därför blev det lite glest ovan)

Björnstad (inbunden)
bild från bokus.se

”Björnstad” är en fruktansvärd bok. Fruktansvärt vacker och klok och underbar.  Fruktansvärd i den mening att den handlar om när något fruktansvärt händer. Fruktansvärt välskriven och gripande. Peter Backman har verkligen lyckats och han är värd varenda hyllning han fått.

Det är många människoöden som får synas i den här historien. Öden som knyts ihop och tillsammans bildar en massa som läsaren har diverse känslor till. När jag läser fylls jag av både sorg och glädje, medlidande och uppskattning, skratt och förtjusning. Jag fylls av ilska för hur samhället kan agera som det gör. Varför det blir som det blir. Jag fylls av hopplöshet när inget verkar lösa sig. Alla dessa känslor framkallas från ett språk och en text som beskriver på ett väldigt gripande sätt. Jag känner det som karaktärerna känner. Jag är berättelsen. Om jag ändå kunde förändra. Hjälpa. Och här är grejen. Vi kan inte förändra det som sker i Björnstad. Men vi kan förändra det som sker runt omkring oss. Fredrik Backman är en av dem som uppmärksammar oss på situationer som sker runt oss och gräver i varför vi agerar som vi gör. Jag tycker det är skitbra att han skriver den här boken, för förhoppningsvis kan den hjälpa folk att få nya insikter.

”Björnstad” är en bok som jag varmt rekommenderar, men se till att (försöka) vara mogen och mottaglig för berättelsen.

Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Serie: Björnstad
Sidor: 472
Originalspråk: Svenska
Taggar: Romaner, Livet, Ishockey
Finns bl.a på: AdlibrisBokus

Annat av författaren: Britt-Marie var här

Recension: Andras vänner

Liane Moriarty behärskar konsten att skriva totalt gripande och hon håller kvar varenda läsare från första sidan. Även om hon gjort på samma sätt i flera böcker, fortsätter det att vara fruktansvärt bra.

Vi får följa 3 olika par, Erika och Oliver, Clementine och Sam och Vid och Tiffany. De har grillmiddag tillsammans sina barn. Vad skulle kunna gå fel här? Ganska mycket, visar det sig.

20170531_173355[1].jpg

Skickligt bygger Moriarty upp stämningen och låter oss nosa på vad som händer. Som läsare är man fast och kan inte släppa historien. Kapitlen varvas från att de berättar före grillkvällen, och vi vet att den kvällen hände något hemskt, men vi vet inte vad, och från tiden under och efter grillkvällen. På detta viset lär vi känna våra karaktärer för vi får gräva in i deras sinnen och djupaste tankar. Det blir en otroligt gripande berättelse som stundtals är riktigt, riktigt sorglig. Så sorglig att jag måste stanna upp en stund. Ibland blir det jobbigt, ibland lite gulligt, roligt eller vackert. Och hela tiden är vi nära karaktärerna som gestaltas otroligt bra.

”Andras vänner” är en riktigt bra bok, tack vare det rappa språket, den snygga gestaltningen av karaktärerna och deras inre och den taktiska uppbyggnaden av boken som gör att läsaren är totalt fast i boken.

Titel: Andras vänner
Författare: Liane Moriarty
Serie:
Sidor: 461
Originalspråk: Engelska
Taggar: Skuld, Relationer, Romaner
Finns bl.a på: bokusadlibris
Annat av författaren: Öppnas i händelse av min dödStora små lögner

I min bokhylla finns den olästa ”Tre önskningar” och den lär rädda vilken halvrutten dag som helst, höga förväntningar kan man minst sagt säga.