Recension: Kaffe med rån

Ibland (de gånger det inte är underbart skönt) blir tystnad väldigt ensamt och tyst (no shit) och då kan det ju vara lite trevligt att ha på en ljudbok i bakgrunden. Oooh, nailed tha intro, hah. En sådan tyst kväll bestämde jag mig för att ladda hem en ljudbok men det var lättare sagt än gjort. Till slut blev det Kaffe med rån. Fast av misstag en lättläst version. Som då tydligen var typ 7 timmar kortare än originalet. Vet inte exakt vad jag har missat, men boken var bra i alla fall. Nu kör vi!

-Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt – de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.- från Bokus

aviary-image-14737778664851

När jag nu, efter att ha läst, förlåt lyssnat, på denna boken och tänker tillbaka på den så sitter jag här och småler. Jamen, det var ju faktiskt ganska mysigt att följa de där gamlingarna (sorry för ogrammatiskt språk orkar inte styra upp mig idag) i deras äventyr. Ju längre in i boken jag kommer desto mer hejar jag på dem och biter mig i tungan när något inte går som det ska. Jag känner den där ”Go Pensionärsligan” känslan. Jag lever mig in helt enkelt och det är precis så en bok ska vara.(bland annat då 😉 )

Handlingen, brotten och planerna, wow, vilket jobb som måste ha lagts ner på allt sådant. De har verkligen finurliga idéer som jag gång på gång fascineras över. Språket är lättsamt, även om jag lyssnade så har väl kanske inte bästa läget att säga något om just den, humoristiskt och jag blir glad av att lyssna på denna. Det är härlig stämning och jag gillar att pensionärer inte bara är trötta, grå klumpar utan att de har kraft, idéer och motivation till att ta tag i saker själva. Boken gillas!

Jag kommer nog läsa de andra delarna också. Har du läst någon av dem? Vill du läsa?

Titel: Kaffe med rån
Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Uppläsare: vet ej tyvärr
Serie: Pensionärsligan
Längd: ca 4 timmar
Originalspråk: Svenska
Taggar: Humor, Romaner
Finns bl.a på: obs länken går till en ickelättläst, pocketversion av boken, BokusAdlibris

Annonser

Ljudböcker

Jag tycker att ljudböcker, liksom E-böcker är ett väldigt smart påhitt. Det är perfekt att ha en bok i bakgrunden när man städar, lagar mat, reser, tränar eller vad man nu gör. Jag lånar ljudböckerna från mitt e-bibliotek och lyssnar sen på dem i en app i telefonen. Vet inte riktigt vad som är smidigast när det gäller appar och nedladdningar, det måste man nog prova sig fram. Hittills har jag recenserat 2 ljudböcker, Britt-Marie var här och Ett tunt blått streck.

Även om man får höra/läsa samma saker i en fysisk bok och en ljudbok tror jag absolut att man kan tycka annorlunda om en bok beroende på hur man har fått uppleva den. Om inläsaren har en röst man stör sig på eller läser i ett tempo man inte gillar blir man nog mer negativ än om man hade fått läsa den själv.

Alla böcker finns förstås inte som ljudböcker så om någon har en ljudboksfavorit som jag borde lyssna på, skriv gärna en kommentar 🙂 !

Vad tycker du om ljudböcker? Lyssnar du ofta på sådana? 

 

Recension: Ett tunt blått streck

-Ellen jobbar på kanal 5. Hon är singel och enligt henne börjar det bli dags att hitta en partner. Jens är en mycket populär programledare. Deras relation är speciell och den är mycket hemlig. Kommer de någonsin komma vidare, och få ut mer än bara en träff efter en fest, i deras förhållande? Ett förhållande som de inte ens har tydligt?-

Ja, jag lyssnade då på denna bok. Jag tycker att det är lite lagom att ha denna i bakgrunden när jag gör diverse saker, men jag hade nog inte kunnat enbart lyssna på boken och om jag hade läst den hade mitt intresse nog varit måttligt. Handlingen känns lite förutsägbar och ganska entonig, utan större förändringar eller överraskningar.

Vad tyckte du om denna?

Titel: Ett tunt blått streck aviary-image-1465558318942[1]
Författare: Jenny Leeb
Uppläsare: Malin Güettler
Serie:
Längd: 7 h 48 min
Originalspråk: Svenska
Finns bl.a att köpa på: adlibrisbokuscdon

Recension; Britt-Marie var här

Detta är den första ljudbok jag lyssnar på. Tidigare har jag aldrig lyssnat på ljudböcker, okej vissa sagor på cd lyssnade jag på som yngre, men aldrig i mobilen eller en tjockare skönlitterär bok, som denna. Ni fattar. Bra. Dessa tänker jag såklart också recensera nu när jag ska försöka komma igång med det. Upptäckte dock att det fanns många (okej, typ 3) olika format av ljudböcker på de internetbokhandlar som jag brukar länka böckerna till. Får se hur jag gör med länkarna (de finns  som vanligt längre ner) i framtiden. Nej, nu kör vi det som vi ska, en recension av Britt-Marie var här. *whoop whoop* Själv visste jag cirkus ingenting om denna innan men lite av handlingen berättar jag för er ändå.

-Britt-Marie söker jobb. Visst är hon 63 år men det bordeaviary-image-1463853134155[1] väl finnas något jobb även åt henne? Till sist får hon ett jobb i ett litet samhälle som heter Borg. Där finns inte så mycket, det mesta är nedlagt. En liten pizzeria finns det i alla fall. Några människor. Barn. En fotboll. Och nu också Britt-Marie. Vad kommer hända i Borg när Britt-Marie är där?-

Första intrycket: Britt-Marie suckar inte. Hon har inte fördomar. Hon är inte passivt aggressiv. För Britt-Marie är inte sån. När boken börjar känns det som att det är allt den handlar om. Den upprepar sig mycket, som en saga nästan hahah. Kent sa och Kent gjorde. Britt-Marie informerar och upplyser men hon är inte elak. Det får man förstå. Suck. Jag tänker först lägga i från mig ljudboken, men eftersom jag nu använt poäng på mitt lånekonto tyckte jag att jag fick ge den en ordentlig chans. Plus att jag inte hade något bättre att sätta i lurarna.

Nu tänker jag göra något jag absolut inte trodde de första timmarna av boken. Jag tänker säga att jag, på något sätt, gillar denna boken. Jag kan inte peka ut exakt när den vänder från gnällkärringstjatig till, tja, att jag vill höra vidare. Men det gör den. I slutet hoppas jag innerligt att Britt-Marie ska göra på ett visst sätt och jag bryr mig om karaktärerna. i början kom det visserligen fram i små portioner varför Britt-Marie var som hon var (gnällig) men då bryr jag mig faktiskt inte (men hjärtlös är jag faktiskt inte, det får ni förstå) Jag hejar på Britt-Marie och småskrattar åt vissa situationer, samtidigt som jag förstår att vissa enbart tycker att det är oerhört sorgligt. För visst är det sorgligt. Men ledsamheten tillsammans med ljuset blir, bra. Jag gillar den.

Bara sorgligt, otroligt rolig eller mittemellan? Vad tyckte du?

Titel: Britt-Marie var här
Författare: Fredrik Backman
Sidor: 11 h 17 min
Originalspråk: Svenska
Finns bl.a på: som pocketbok-> adlibriscdonbokus, som ljudbok, var noga med att kolla formatet bara, så det blir rätt för dig-> cdonbokusadlibris
Annat av författaren: En man som heter Ove