Recension: Flickan på hotellet

Alex och resten av tjejerna i hennes klass beordras till aulan. Där väntar rektorn som pratar om skolans problem med sexuella trakasserier. Alex tycker det är konstigt att det är tjejerna som sitter i aulan och inte killarna – det är ju dem som tafsar. När hon kommer hem på kvällen överhör hon ett samtal mellan sin pappa och bonusmamma, som jobbar som polis. En flicka har mördats på ett hotell i Vasastan. Alex går hem till sin vän Bianca och de pratar om vad hon hört. Genast letar Bianca upp information på nätet om fallet och snart är vännerna rejält indragna i en otäck mordhistoria.

IMG_20171001_170606.jpg

”Flickan på hotellet” är en kraftfull bok med ett tydligt budskap. Historien om kvinnoförtrycket, sexuellt våld och ojämställdhet är tätt sammanvävd med en otäck kriminalhändelse, vardagen i Stockholm, tonåringar med helt vanliga personligheter och problem. Verklighetstroget, lättläst, viktigt och skarpt. Grymt! Detta är första delen i en planerad trilogi, jag ser fram emot att följa Alex mer och Katarina Wennstam också för den delen.

Titel: Flickan på hotellet
Författare: Katarina Wennstam
Serie: Alex Skarp
Sidor: 254
Originalspråk: Svenska
Taggar: Unga, Deckare
Finns bl.a på: AdlibrisBokus

Annonser

Recension: Vem bryr sig?

-Isak har flyttat och ska börja i en ny klass. Han märker snabbt vilka som står högst i hierarkin, ett litet gäng som styr alla. Det är gänget som bestämmer och ingen vågar göra eller säga något för att de ska sluta. Klassen är rädd. Mest är det Tova som blir mobbad och alla vet det, men ingen gör något. När Isak kommer till klassen ställs han inför ett val; Våga säga ifrån eller bara vara tyst?-

20170411_103507.jpg

Jag hade helt missat att denna boken riktade sig till lite yngre än vad jag trodde. Jag trodde jag skulle få en tjock, dramatisk ungdomsroman med ihoptrasslade relationsproblem och sorg. Istället fick jag en tunnare, lättläst bok med samma tydliga mönster som i de flesta böcker som vill hantera mobbing. Boken har en markering ”Unga vuxna” på framsidan, men den är väldigt lik många böcker som riktar sig till 9-12 års åldern och det är väl där jag skulle säga att den hör hemma. Men såklart kan den fungera som läsning till äldre och yngre, beroende på hur lätt man har för läsning.

Boken följer då ett klassiskt mönster. Isak kommer till en ny klass, träffar Tova och tycker hon är snäll, inser mobbingen, han och Tova bråkar lite, sen gör han det rätta och sätter sig upp mot mobbarna och saker och ting börjar lösa sig. Känns det bekant? Jo. Bra är dock att det på slutet inte blir att alla blir vänner på direkten och att allt löser sig totalt i ett enda trollslag. Bara nästan.

En ganska bra bok om mobbing trots den tydliga ramen. Jag tror den skulle funka bra för slukaråldern, men nog även för äldre som vill ha lättare läsning.

Titel: Vem bryr sig?
Författare: Camilla Jönsson
Serie:
Sidor: 117
Originalspråk: Svenska
Taggar: Barn och Unga, Mobbing
Finns bl.a på: AdlibrisBokusCDON

Recension: Röd drottning

När suget efter fantasy infann sig, då fanns Röd drottning där och väntade på mig. En spännande bok som jag hört gott om.

-I världen som Mare lever i finns röda och silvrar. De röda sliter och kämpar för sina liv medan silvrarna har det enklare. Det är silvrarna som är betydelsefulla alltså. Silvrarna har speciella krafter. Det är en tydlig maktfördelning i samhället. Mare väntar på att bli inkallad till armén när hon fyller 18, precis som sina äldre bröder. Men hennes öde förändras och istället börjar hon jobba som tjänare på slottet, så som många andra röda. Med Mare är dock inte allt som det först verkade. Plötsligt förändras allt.-

20160823_170751.jpg

Makt är ett farligt spel.

-Omslaget till ”Röd Drottning” av Victoria Aveyard

Jag tycker att det citatet sammanfattar boken ganska bra. Och även så som det faktiskt är i verkliga livet, makt och maktgirighet är farligt. Så boken tar upp något som inte bara utspelar sig i fantasyvärlden utan i vår värld också. Det är rasism det handlar om. Usch för sådant. Boken tar upp hierarki (skitsvårt att stava till) väldigt bra och jag bryr mig verkligen om de röda, häpnar över vissa silvrars beteende och beundrar andras kämparglöd för vad som är rätt, den finns mer eller mindre hos de båda färgerna.

Karaktärerna i denna boken är både röda och silvrar. Mare är huvudperson och henne tycker jag om. Jag fattar tycke för henne snabbt, tycker om hennes stil. Hovet av silvrar har jag delade åsikter om. Kungaparet tycker jag inte om, vilket jag antar är meningen, så alltså tycker jag om att jag inte tycker om dem, då har känslorna förmedlats bra. Prinsbröderna, Cal och Maven då? Det skiftar. Först drar jag mig väldigt mycket mer till Cal, gillar hans typ. Sen händer grejer och jag inser att Maven kanske inte var så dum ändå. Och sen ändras allt ett par gånger till. Den som läst fattar. Förhoppningsvis.

Jag gillar det där, att jag byter åsikt allt eftersom hur historien utlöper sig. Då fångas större bitar av karaktären, personerna utvecklas och så även historien. Den tar vändningar och får en brytpunkt med något oväntat ibland. Historien överraskar och intresserar mig därför vilket gör att mitt intresse hålls uppe. Jag vill verkligen veta hur det går. Rysningar ilar längs ryggraden, hoppet tänds och släcks om vartannat, suget efter att läsa vidare finns där. Alltså, jag gillar denna boken mycket och jag vill gärna läsa de andra delarna! Så jag hoppas att de också kommer vara bra, i en serie finns ju risken att det blir utdraget och tjatigt, men vad vet jag? Rekommenderas hur som helst!

Har du läst? Vad tyckte du?

Titel: Röd drottning
Författare: Victoria Aveyard
Serie: Röd drottning-trilogin
Sidor: 378
Originalspråk: Engelska
Taggar: Fantasy
Finns bl.a på: BokusAdlibrisCDON

Recension: Du, bara

Jaha, denna är det väl inte många som läser bokbloggar som har missat. En snackis, som var väl värd allt snack. Känner du inte till Anna Ahlunds debutroman Du, bara? Keep calm, läs och googla. Lösningen på många problem i dagens I-landssamhälle.

-Syrendoften ligger som ett täcke över Uppsala och asfalten är varm. John är sexton och ska börja gymnasiet efter sommaren. Föräldrarna har dragit till landet och John och hans storasyster Caroline får klara sig själva i lägenheten där luften står still. Då dyker Frank upp och vänder upp och ner på hela Johns värld. Dessvärre är Frank redan tingad av Caroline. Och hon är van vid att få som hon vill.- från baksidan på Du, bara

 

Jag tycker om den här. Det gör jag verkligen. Jag gillar språket, jag gillar att det inte är krystat och onaturligt utan fritt, flödande och naturligt. Flyt hade jag inga problem att få när jag läser boken. Men just i själva språkdelen hade jag faktiskt hoppats på att språket skulle vara ännu mer magiskt än vad jag upplevde det som. Så liite besviken blev jag just därför att jag saknade den där sista gnistan. Men ojoj glöden finns där, det kan jag lova.

Att beskriva ord med ord är inte alltid det lättaste. (eller att beskriva nåt annat, det kan vara svårt ibland. Har du någon gång provat att beskriva något utan ord? Hmm, skulle vara bilder, musik och rörelser som man kan använda då eller? Omg stay to ämnet hörredudu) Jag har gjort mitt bästa och jag skulle vilja beskriva den här berättelsen som kraftig. Inte kraftig som i industriellt kantig och ruff. Utan kraftig som mäktig och stor. Det här är en mycket erotisk och kärleksfull berättelse som utspelar sig i en helt vanlig miljö. Hos en helt vanlig pojke. I en plats som lever och är verklig. Den är enkel och vanlig men också så mycket mer. Känslosamt.

Samtidigt som denna historien är vacker så har den en extra mening (kärlek är bra oavsett om det är två av samma kön eller två av olika kön som är kära, det är ju inte könen som är kära utan personen där inuti, föraren i bilen lixom) men det blir inte forcerat och tvingat att den faktiskt har den där extra betydelsen, utan det kan vara två killar som är kära utan att det ens blir en stor grej. Tror faktiskt inte att Anna Ahlund en enda  gång (rätta mig om jag har fel) gör så att hennes karaktärer ifrågasätter sin sexualitet eller påpekar den som om den var en stor sak. Så himla skönt och underbart! Idag är det 2016 och alla måste väl för tusan få älska vem man vill oavsett vilket kön man har. Det ska inte ens vara en stor sak med samkönad kärlek men jag tror att det kanske måste få vara stort så att det kan bli lika naturligt som fil. Eller ickesamkönad kärlek.

Viktigt det där men tillbaka till boken. Insidan är fin, det hoppas jag att ni har fattat nu. Utsidan då? Haha den är vacker tycker jag. Det var himla roligt att fota boken ute i solen. Både ryggen och pärmen gjorde sig väldigt fint på bild.

20160725_103227
En något suddig bild på Djupa Ro.

I somras läste jag en bok som hette  Djupa Ro. Den recensionen hittar du härOch nu när jag tittar på Du, bara och Djupa Ro´s omslag tycker jag att de liknar varandra något. Inte i färgerna men killen på framsidan tycker jag ser liknande ut, liksom i hår och i kroppen. Sjukt random tanke och kanske är de inte jättelika men snälla skriv en kommentar om du såg eller inte såg någon likhet mellan dem.

 

Jag tycker om den erotiska berättelsen Du, bara som är fylld med fina scener och värme och som utspelar sig i en verklig miljö med ett vackert språk. Boken slukas och berör. Stark rekommendation! 

Har du läst denna omtalade och omtyckta bok?

Titel: Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Serie:
Sidor: 341
Originalspråk: Svenska
Taggar: Kärlek, Ungdomar, Romaner
Finns bl.a på: AdlibrisCDONBokus

Vad läser du just nu? Är det en bok du kan rekommendera? Skriv gärna en kommentar!

 

Recension: Dumplin

Den här boken hittades av en slump på biblan och den har legat några veckor och väntat på att bli läst men jag har inte varit sugen. Omslaget fångade verkligen inte mig, så den fick vänta lite extra. Men sen läste jag den.

Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag  verkligen inte lyckas få till en sådan apostrof (hoppas nu att det är en apostrof och inte någon annan form av streck som heter något annat) i bokens titel, Dumplin. Vill bara säga det ska vara en sådan där som ni kan se på bilden nedan, jag vet om det, men min dator vill ej få den att hamna rätt så, exuce me.

Sen har jag i övrigt också svårt att formulera mig och få ner vettiga tankar idag, jag försöker varva mina åsikter om Wills åsikter, boken och kroppar  med Wills åsikter, ja så förlåt för otydligheterna också. Jag vill inte trampa någon på tårna för deras åsikter, jag vill inte fokusera kring mina egna åsikter kring ämnet kroppar, men mina åsikter gällande boken ska jag försöka föra fram. Det går sådär, så läs slutet där jag sammanfattar lite också (du får antingen hålla ut eller scrolla). Nog med ursäkter! Nu får vi sätta igång med recensionen.

-Willowdean, av sin mamma kallad Dumplin, har alltid trivts med hur hon ser ut. Ja, hon är tjock, men vad gör det? Hennes inställning till den perfekta bikinikroppen? En kropp iklädd bikini.

På sitt nya jobb möter hon Bo, en trevlig och enormt snygg privatskolekille. Klart att hon attraheras av honom. Vad som däremot förvånar henne är att han verkar gilla henne tillbaka. Will, som aldrig tidigare besvärats av sina valkar, och som gärna chockerar sin omgivning genom att kalla sig själv tjock börjar plötsligt känna sig osäker. Och det stör henne. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och samtidigt visa alla i Clover City att hon minsann duger precis som hon är.- från baksidan på Dumplin

20160823_170852

Wills inställning i början av boken är att hon är trygg i sin kropp. Sen träffar hon Bo, en snygg kille, och börjar tvivla på sin kropp. Då bestämmer hon sig för att vinna tillbaka tron på sig själv och sin kropp. Hon vill alltså inte vara utseendefixerad, men hon blir det. Men hela boken (känns det som) handlar ju om utseende och kroppar. Så varför handlar den och är så fokuserad kring kroppens utseende om hon själv inte vill vara det?

Först blev jag sjukt förvirrad när jag skulle reda ut boken just på grund av att det nästan blir lite tvetydigt och meningen innan denna var min enda tanke. Men det handlar inte om själva utseendet, om man är smal eller tjock påverkar inte om man är en bra eller dålig person (true) (det är inte heller det boken handlar om), utan det är kampen mot att tro på sig själv och sin kropp (DET handlar boken om), att alla är precis lika bra oavsett hur kroppen ser ut.  Något rörigt-ja. Jag hoppas att ni förstår åtminstone lite grand.

Ämnet kring kroppar är ofta något känsligt och många går igenom samma (eller likande)  kamp som Will gör, och kan kanske hitta inspiration och tro i boken. För just i sin kropp är det väldigt många som har olika komplex eller liknade, så boken berör som sagt ett ämne som många, på ett eller annat sätt, kan relatera till. Vilket är bra såklart, bra att det tas upp och inte hamnar i skymundan.

Förutom fixeringen vid ofixeringen handlar boken även om kompisrelationer, kärleksrelation och ja, ett liv. I mina minnesanteckningar om boken handlade dock det flesta om budskapet och min upplevelse blev väldigt fokuserad på att reda ut budskapet (hur svårt det nu kan vara? alla duger bra som de är, även om det är svårt att hitta sig själv och sin självkänsla) och att jag inte riktigt kom in i boken.

Ska jag säga något annat är det att jag tycker att boken var okej. Det finns säkert en massa att diskutera om, men jag kommer inte riktigt in i den och karaktärerna, vill helst bara läsa ut den och börja på en annan bok och har lite svårt att få grepp om den. Efter ett tag tappar jag bort mig helt och undrar varför Will plötsligt blivit så arg på en person. Alltså var inte mitt intresse eller fokus så högt.

Denna var ett nja för mig. Den är verkligen inte hemsk, den har ett bra budskap (i kampen om att vara trygg  och nöjd med sig själv) men det var inte riktigt min bok. Jag har läst många som tyckte riktigt mycket om den, så döm inte ut den helt, tack. Alla är vi olika. OCH kom ihåg, att du är bra precis som du är!

Titel: Dumplin
Författare: Julie Murphy
Serie:
Sidor: 344
Originalspråk: Engelska
Taggar: Ungdomar
Finns bl.a på: AdlibrisCDONBokus

Vad läser du just nu? Berätta gärna i en kommentar!

 

 

Recension: En annan

Visste du att det fanns en fristående fortsättning på David Levithans bok Jag, En? Jag har läst den och här är mina tankar.

-Rhiannon vet att livet inte är perfekt, och att hennes pojkvän Justin inte heller är det. Han är inbunden och lättirriterad, men det är ändå de två. Men en morgon när de möts i skolan är något annorlunda. Det är som att Justin verkligen ser henne, kanske för första gången någonsin, och de har äntligen en perfekt dag tillsammans. Rhiannon känner att allt äntligen har blivit som det borde vara.

Men nästa morgon är allt som förut igen, och Justin vill inte prata om deras perfekta dag – han verkar knappt minnas den överhuvudtaget- och Rhiannon förstår ingenting. Hon försöker desperat återskapa det som fanns mellan dem, men Justin blir bara mer och mer irriterad och distanserad.

Så träffar Rhiannon en främling som påstår något osannolikt: att det inte var Justin hon hade den där perfekta dagen med, att det inte var Justin som fick henne att känna sig älskad och värdefull. Utan någon annan.- från baksidan på En annan

 

20160823_170918[1].jpg

 

Jag vill så gärna tycka mer om denna än jag gör. Eller, jag vill kunna älska den så som jag älskade Jag, En. Tyvärr så gör jag inte det. Jag tycker verkligen inte att denna är dålig, men det blir ju lite uppföljarsyndrom eller vad en nu ska kalla det. Ni vet när en älskar en film men så görs det en tvåa, trea och fyra och en bara känner att det går utför, att ingen av filmerna blir ens i närheten av första filmen. Eller som att du ska äta choklad, första tuggan var utsökt, andra var bara god. (Okej inte för att det händer då men…xD) Jag älskade Jag,En och hoppades då på att denna skulle vara lika magisk, men den var inte det, kanske för att det inte var nytt. (Kanske hade jag tyckt annorlunda om jag inte haft Jag, En i huvudet.)Eftersom jag redan läst om de flesta av händelserna så blev jag inte lika tagen.Under bokens gång tänker jag: ”Just ja, nu kommer det där!” Samtidigt tycker jag att det är intressant att läsa om hur Rhiannon uppfattar alla de saker som jag läst om från Ens perspektiv, så det blir inte tråkigt. Men jag har svårt att sätta mig in i Rhiannon och jag förstår inte riktigt alla hennes val och tankar.

Språket i En annan då? Allt flyter på bra och det går relativt snabbt att läsa ut boken. Dock tycker jag inte att språket är lika fantastiskt som i Jag,En. Det är inte samma gnista och kraft i det. Vilket gjorde mig lite besviken. Jag tycker att det är en häftig idé att skriva samma berättelse igen och ändå skriva en helt annan berättelse, i och med att det blir från Rhiannons perspektiv och jag tycker absolut att det funkar riktigt bra. Nivån på den här boken är hög.

Hallå, jag glömde nästan nämna omslaget! Jag gillar det. Hah, jag tycker om att det inte känns så kladdigt, samtidigt som det inte är kallt. Det känns inbjudande och fyllt med djupa tankar.

Jag tycker om David Levithan. Jag tycker om Jag, En. Jag tycker om En, annan också men inte lika mycket. På en varm sommardag är Jag, En första tuggan glass och En annan den andra.

(Sorry att det blev mycket tjat kring Jag, En men jag hade inte så mycket att säga om En annan utan att koppla det till Jag, En så…) (Ses på måndag med en ny recension. Då blir det Den ökända historien om Frankie Landau-Banks.)

Tyckte du också mer om Jag, En?

Titel: En annan
Författare: David Levithan
Serie: Jag, En #2 (typ)
Sidor: 340
Originalspråk: Engelska
Taggar: Kärlek, Ungdomar
Finns bl.a på: BokusCDONAdlibris
Annat av författaren: Jag, EnVärldens viktigaste kyss

Recension: Tio över ett

Av Ann-Helén Laestadius har jag tidigare läst böckerna om sametjejen Agnes (SMS från Soppero är den första). De har uppskattats mycket både av mig och mina vänner. Därför var det ingen tvekan om att jag ville läsa hennes bok Tio över ett.

-Varje natt vaknar Maja och lyssnar på sprängningarna i gruvan under Kiruna. Hon har en väska packad så att hon ska kunna rädda sin familj om gruvan skulle rasa. Om den rasar. Samtidigt som hon är rädd att gruvan ska rasa går hon i skolan, är kär i en kille, går i en bokklubb, har en mormor som är politiker, en pappa som jobbar i gruvan, gör filmer och ska hantera flytten av stan med allt vad det innebär. Det är alltså mycket som snurrar i huvudet på Maja. Vilket leder till något som inte är helt ovanligt, men jobbigt. Vill du veta vad får du läsa boken.-

Åh, vad jag älskar den norrländska miljön! Minusgrader, meänkieli och norrländska. Haha jag kommer faktiskt på mig själv med att läsa med norrländsk dialekt. ❤

20160713_202724.jpg

Jag tycker verkligen om denna boken! Det är så otroligt verklighetstroget, den är ju baserad på flytten av Kiruna som ju sker i verkligheten. Majas känslor, hennes mående och kampen att försöka bli förstådd. Det är grymt bra beskrivet och jag lever mig in i Majas värld. På ett sätt kanske den liknar många andra ungdomsböcker, med skolan, kärleken, ångest och kompisar. Och samtidigt tar den upp Kirunas situation, vilket inte är så vanligt. (tror jag, jag har inte hört om nån annan bok som gör det i alla fall) Jag rekommenderar denna starkt!

Har du läst? Vad tyckte du?

Titel: Tio över ett
Författare: Ann-Helén Laestadius
Serie:
Sidor: 261
Originalspråk: Svenska
Taggar: Ungdomsböcker
Finns bl.a på: bokusadlibriscdon

Recension: Det handlar om dig

-Jag är femton år, sju månader och tre dagar första gången vi träffas. Jag står i ett vardagsrummet hemma hos någon som heter Erik och du sitter vid ett svart piano. Du är femton år, med konkav bröstkorg och blanka ögon. Jag känner dig inte men senare, när vi står i kön till toaletten, ringer din mobil och du svarar på ryska. Du pratar fort utan pauser och jag sneglar mot dig. Fyra timmar senare följer du med mig hem.- baksidan på Det handlar om dig

20160713_202757.jpg

Oj, vad snabb denna boken är. Vips var den utläst! Sidorna var inte helt fyllda, meningarna ibland ganska korta. Vilket jag ju i och för sig gillar, så det drar upp boken lite i mina ögon. Men det går nog lite för snabbt, för det känns inte riktigt som att jag känner huvudpersonen. Under tiden som jag läser stannar jag inte riktigt upp och funderar på vad jag faktiskt tycker, men nu i efterhand så inser jag att på något sätt, utan att ha haft förväntningar så har jag blivit lite besviken. För jag blev inte så fångad som jag hade hoppats på när boken ändå  har den stil som jag gillar. Trots att det är en ungdomsroman kan jag inte riktigt känna igen mig. Det är mycket fester med alkohol, cigaretter och sånt. Där är jag inte så insatt, så igenkänningsfaktorn var inte så hög för min del. Så, sammanfattning. Jag gillar språket, men det känns lite utelämnande (på gott och ont), jag kan inte känna igen mig i allt festande och jag blev inte bästa vän med huvudpersonerna. Av historien som helhet blir jag inte helt uppslukad, men jag tycker inte att den är dålig. Skulle jag sätta betyg i mina recensioner tror jag att denna varit en trea ungefär.  Av fem då.

Titel: Det handlar om dig
Författare: Sandra Beijer
Serie:
Sidor: 255
Originalspråk:  Svenska
Taggar: Kärlek, Ungdomar
Finns bl.a på: bokusadlibriscdon

Recension: Djupa Ro

-David och Ludde rensar fisk i Norge när de får reda på att deras  vän Jonathan är död. De åker hem till det lilla samhället Ingelstad för att gå på begravningen. Där återförenas de med sina vänner, Tove och Paula.-

Jag gillar Djupa Ro. Jag gillar språket, som inte känns jobbigt trotts det jobbiga ämnet ung död. Jag gillar karaktärerna och deras tankar. Jag gillar omslaget. Jag gillar att mina tankar dras till boken och att jag vill fortsätta in i historien. Jag gillar helheten i boken. Rekommenderas!

20160725_103227

Titel: Djupa Ro
Författare: Lisa Bjärbo
Serie:
Sidor: 265
Originalspråk: Svenska
Finns bl.a på: BokusAdlibriscdon

Vad tyckte du om denna?

Recension: Tretton skäl varför

Igår kväll (13/7, skriver detta i förväg :)) ) läste jag ut Tretton skäl varför. Nu ska jag försöka skriva om boken. Jag vet inte riktigt vad jag tycker men vi får försöka reda ut det tillsammans. Vi börjar med handlingen, som jag har lånat från Bokus.

-När Clay Jensen kommer hem från skolan hittar han ett underligt paket på verandan. Paketet innehåller flera kassettband – alla inspelade av Hannah Baker, hans klasskamrat och stora kärlek som begått självmord bara två veckor tidigare. På bandet berättar Hannah att det finns tretton skäl till att hon bestämt sig för att avsluta sitt liv. Clay är en av anledningarna – och om han lyssnar, kommer han få reda på varför. Clay spelar upp banden och hör Hannahs röst. Via ljudet som strömmar genom högtalarna blir han varse Hannahs upplevelser och hennes smärta – och han lär sig också mycket om sig själv.- från Bokus

Den här boken handlar om något känsligt, självmord och vad som händer runt omkring ett sådant. Det finns mycket känslor i det här. Hannah berättar sin historia och det är säkert många som kan känna igen sig på ett eller annat sätt i det hon berättar om.

Jag tycker att det är en bra idé som boken bygger på. Och att den innehåller ett viktigt ämne. Men jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag tycker om själva boken. Jag tycker inte att den är dålig. Jag älskar den inte. Jag ville fortsätta läsa för jag ville veta vad hon säger om Clay (jag hade iof mina aningar) och de andra personerna.  Jag tycker inte heller om omslaget. För att sammanfatta mina åsikter: Nja. Det här var nog inte riktigt min bok.

Titel: Tretton skäl varför
Författare: Jay Asher
Serie:
Sidor: 302
Originalspråk: Engelska
Finns bl.a på: BokusAdlibriscdon
20160713_202829